Blädning bättre för baggar

Idag sköts den största delen av skogen med trakthyggesbruk, det vill säga kalavverkning följt av plantering, röjning och gallring innan det är dags för slutavverkning igen. Trakthyggesbruket bryter skogskontinuiteten och skapar en-skiktade skogsbestånd med få gamla träd och låg volym av död ved, och bidrar till fragmenteringen av landskapet. Det har medfört problem för många skogslevande arter. Trots åtgärder som ökad hyggeshänsyn i form av kvarlämnade träd och skapande av död ved är det många arter som har svårt att överleva i det nya skogslandskapet.

Jägmästare Klara Joelsson, som disputerar den 27 oktober vid SLU i Umeå, har i sin avhandling undersökt hur hyggesfritt skogsbruk påverkar mångfalden av skalbaggar, en artgrupp som påverkats negativt av trakthyggesbruk, både jämfört med trakthyggesbruk och obrukad, skiktad skog utan och med dokumenterade naturvärden (nyckelbiotoper).

Det alternativ till trakthyggesbruk som Joelsson har studerat är blädning. Vid blädning lämnas en stor del, cirka 70 % av träden kvar vid avverkning, och istället sker avverkningarna mer frekvent, med 20-30 års intervall. Ett syfte med blädning är att efterlikna de processer och strukturer som skulle finnas i en skog präglad av småskalig störningsdynamik. Genom att bevara skogskontinuiteten är förhoppningen att de arter som är knutna till äldre skogar ska kunna fortleva i livskraftiga populationer.

– Resultatet från min avhandling stöder förutsägelsen att hyggesfritt skogsbruk bättre kan bevara artrikedomen. Ett hyggesfritt system, som blädning, verkar vara gynnsamt för arter som är beroende av äldre skog och har begränsad spridningsförmåga. Ett stabilt mikroklimat bibehålls och viktiga habitat som död ved och gamla träd skapas kontinuerligt eftersom äldre träd och ett kontinuerligt trädskikt alltid kvar i bestånden.

I avhandlingen jämfördes fem olika beståndtyper; blädad skog, nyligen kalavverkad skog, nyligen gallrad skog (äldre hyggen, kalavverkade för ca 50 år sedan), olikåldrig obrukad skog samt nyckelbiotoper (obrukad skog och skog med dokumenterat höga naturvärden). Alla beståndstyper var grandominerade. Skalbaggarna fångades med två olika metoder, fönsterfällor och sållning av barken från fångstved. Död ved samt diameter-, höjd- och trädslagsfördelning på tre provytor per bestånd inventerades.

Studierna visade att skalbaggssamhället i blädningsskogen och den obrukade skogen inte skiljde sig åt, medan både den nya skogen och gallringskogen hade en annan artsammansättning än den obrukade skogen. De nya hyggena skiljde sig från alla andra beståndstyper, inklusive gallringsskogen. Trots att artsammansättningen skiljde sig åt, hade gallringsskogen en artsammansättning mer lik den obrukade skogen än den i nyligt kalavverkad skog.

­– Det tyder på återhämtning av skalbaggssamhället allteftersom skogen växer upp igen. Artsammansättningen i gallrade skogar skiljde sig inte från de vi hittar i blädade bestånd. Blädningsskogen innehöll en mix av arter, både sådana som är vanliga i brukad skog (ofta hittade på hyggen och i gallringsskogar), och sådana som är knutna till mer naturlig skog. Blädningsskogarna hamnar alltså lite "mitt emellan" när det kommer till artsammansättningen.

Samtidigt visar en jämförelse mellan blädning, obrukad skog och nyckelbiotoper att vissa arter potentiellt gynnades av blädning. De skalbaggar som konsumerar den döda vedens innerbark eller kambium, hade liknande artsammansättning i blädad skog som i nyckelbiotoper, medan båda skiljde sig från den obrukade skogen. Många av de trender som sågs i blädningsskogsbruket kan ha koppling till förändringarna i ljusinsläpp efter avverkning. Tidigare studier har kopplat ihop ökat ljusinsläpp med en ökad artrikedom. Luckor i skogen kan dessutom öka heterogeniteten. Trots att körvägarna skapar relativt små luckor, är dessa tillräckliga för att påverka både mikroklimatet och skalbaggssamhället.

– Blädning kan vara ett bra skogsskötselalternativ för att kombinera bevarande av artmångfald med fortsatt virkesproduktion.