Årets kalvningssäsong har startat i södra Sverige. Det visar signalerna från sändarförsedda älgkor i Växjö och på Öland.
Älgkor som kalvar ändrar sina rörelsemönster tydligt, dels beroende på själva nedkomsten, men också under de efterföljande dagarna på grund av kalven, eller kalvarnas, begränsade rörelsemöjligheter.
SLU har under lång tid studerat älgars rörelser i landskapet med hjälp av gps-halsband. Den 7 maj kunde forskarna se att två älgkor, den ena på Öland och den andra i skogarna kring Växjö, högst sannolikt har kalvat utifrån deras rörelsemönster.
– Inom tre dygn efter kalvningen söker vår fältpersonal upp kalvningarna för att registrera hur många kalvar som fötts, säger Wiebke Neumann, institutionen för vilt, fisk och miljö, som leder och ansvarar för forskningen kring de gps-märkta älgarna som finns från södra Småland till norra Lappland och ingår i den älgforskningsgrupp som leds av Göran Ericsson vid samma institution.
Kalvningen på Öland följs med särskilt stor intresse eftersom studier där har visat på exceptionellt stor dödlighet bland älgkalvar i anslutning till födseln.
– De älgdata som SLU samlat in från hela Sverige under snart 15 år har tyngd. Många frågor vi haft om älgar har besvarats och dataseten innehåller högst troligt också svar på frågor vi ännu inte ställt, säger Wiebke Neumann.
Kalvningssäsongen kommer igång senare i norra Sverige. Där kan det dröja ända in i början av juni innan kalvarna föds. Tidpunkten för kalvning beror på när korna brunstat under föregående höst, men individuell variation förekommer också. Dräktighetstiden för en älgko är mellan sju och åtta månader.