Vattenpestens segertåg får sin förklaring

Vattenpest är en kärlväxt som kan bilda täta "skogar" i sjöar, dammar och vattendrag. Den sprider sig genom att små växtdelar driver med vattnet, fastnar på fåglar eller flyttas oavsiktligt av människor, och sedan slår rot på nya platser. Någon fröspridning förekommer inte i Europa, eftersom det bara finns honplantor här.

Vattenpesten har nu funnits i Sverige i över 100 år och den är väl etablerad i de södra delarna och norrut längs kusten. Den har dock fortfarande potential att spridas betydligt mer i skogslänen – som hittills har varit relativt förskonade från invasioner – och ända upp i fjällvärlden. I vissa delar av Europa ses arten allt oftare som "naturlig", vilket tyder på att det idag inte sker några större förändringar i de vattenmiljöer där den har etablerat sig.

– Min forskning har fokuserat på om vattenpesten kan anses vara "naturlig" även i Sverige, eller om den fortfarande har stor inverkan på biologisk mångfald och på ekosystemens funktioner, säger Kristina Tattersdill. Jag har också undersökt vad det är hos växten som gör att den sprids och konkurrerar så bra, och hur den förändrar villkoren för andra organismer.

Växer vid låga temperaturer och trivs i täta bestånd
Kristina Tattersdill har gjort sina fältstudier i sex uppländska skogssjöar – tre utan vattenpest och tre med. Studierna visar att vattenpesten är väl rustad för ett liv i det norra barrskogsbältets sjöar och vattendrag, och har flera egenskaper som bidrar till att den är så framgångsrik.

Till att börja med fann hon att arten kan etablera sig från växtfragment väldigt sent på hösten, och att den dessutom börjar växa tidigt på våren, vilket är en konkurrensfördel.

– När jag inventerade sjöarna i slutet av mars var vattentemperaturen max 5 °C, och då hade de inhemska vattenväxterna knappt börjat återväxten. Vattenpesten däremot hade redan hunnit långt eftersom den har förmågan att övervintra som grön växt.

Förändrar villkoren för andra växter och djur
Vattenpesten visade sig också klara sig bäst när den växer bland sina egna, eftersom den interna konkurrensen stimulerar tillväxten hos enskilda växter. Arten kan därmed forma täta monokulturer och stänga ute inhemska växter.

– Det här leder inte nödvändigtvis till att det blir färre arter av vattenväxter i en sjö, men bottenvegetationens artsammansättning kan förändras. Till exempel saknades inhemska växter i slingesläktet (Myriophyllum spp) nästan helt i de sjöar med vattenpest som vi studerade.

En förändrad växtlighet på bottnarna kan även påverka förutsättningarna för fiskar, insekter och djurplankton som hittar boställen och gömställen i vegetationen. När Kristina Tattersdill analyserade sjövattnet kring vegetationen visade det sig att sjöarna med vattenpest hade en annorlunda sammansättning av vattenlevande insektslarver. Bland annat var larver av flera fjädermyggsarter betydligt vanligare där det fanns vattenpest.

– De här larverna lever av finfördelat organiskt material, som det fanns dubbelt så mycket av i vattenproverna från sjöarna med vattenpest. Det är troligt att bestånden av vattenpest fångar upp mer "grums" än bestånden av mer glesbladiga inhemska växter, och att fjädermyggorna gynnas av detta.

Viktigt förstå värdet av oinvaderade vatten
Att främmande arter fortsätter att breda ut sig i skogslandskapets sjöar tycks vara oundvikligt enligt Kristina Tattersdill. Hon menar dock att det är viktigt att känna till vilka arter som står på tröskeln, och hur omfattande förändringar de kan orsaka i ekosystemen.

– Vi måste vara medvetna om vilka förändringar som pågår i landskapet, och att vi själva bidrar till många invasiva arters spridning. Och vi måste inse värdet av de opåverkade miljöer vi ännu har kvar.

– Det är viktigt att folk får upp ögonen för hur arter som vattenpest breder ut sig. Samtidigt är det lättare sagt än gjort att stoppa just den. En mekanisk bortröjning kan t.ex. göra större skada än nytta, om den leder till att en mängd små växtdelar sprids i vattenmassan.

En längre populär sammanfattning på svenska finns på s. 59–60 i avhandlingen.

---------------------------

MSc Kristina Tattersdill försvarade sin doktorsavhandling Exotic invaders in boreal lakes – Assessing impact on biodiversity and ecosystem functioning den 19 januari 2018 vid SLU i Uppsala. Opponent var Dr David L. Strayer, Cary Institute of Ecosystem Studies, Millbrook, NY, USA.

Mer information

Kristina Tattersdill, doktorand
Institutionen för vatten och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet
073-896 67 33, kristina.tattersdill@slu.se

Länk till avhandlingen (pdf)
https://pub.epsilon.slu.se/14928/

Mer om vattenpest: https://www.havochvatten.se/hav/fiske--fritid/arter/arter-och-naturtyper/vattenpest.html

Utbredningskarta: https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/219564

Pressbilder

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)

Vattenpest (Elodea canadensis) är en dybladsväxt som bildar upp till ett par meter långa slingrande stjälkar. De centimeterlånga bladen sitter i täta kransar längs stjälken. Foto: Kristina Tattersdill

Tätt bestånd av vattenpest (Elodea canadensis) i Lötsjön öster om Uppsala. Foto: Kristina Tattersdill

Kristina Tattersdill. Foto: Amélie Truchy