- eDNA öppnar upp oanade möjligheter inom miljöövervakningen och är väldigt hett just nu. Det finns gott om företag som utför provtagningar och analyser. Men metoden kan inte svara på alla frågor, vilken den som beställer en undersökning från en utförare bör vara medveten om, säger Patrik Bohman miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) vid Sveriges lantbruksuniversitet.
SLU Aqua har lång erfarenhet av eDNA-projekt och av att applicera metodiken inom miljöövervakningen. Institutionen har bland annat använt tekniken för att spåra kräftpest (Aphanomyces astaci) och solabborre (Lepomis gibbosus) i vattendrag.
- Projekten har lärt oss att metoden är noggrann och kommer att bli mycket användbar, säger Patrik Bohman.
Den nya handledningen "eDNA i en droppe vatten - Vattenprovtagning av DNA från fisk, kräftor och musslor" innehåller beskrivningar av hur man praktiskt spårar olika arter i sötvatten med hjälp av vattenprover. Den innehåller även rekommendationer för metodikval, undersökningsupplägg, avtalsskrivning med laboratorier och dataanalys.
Den ger en vägledning över de mängder av metoder som används idag, och vilka som är tveksamma.
- Det kan kännas som en djungel att välja metod eller att hänga med i vad som behövs göras i en eDNA-undersökning. Därför har vi skrivit den här rapporten, och jag hoppas den kan användas som en handledning för att genomföra olika projekt, säger Patrik Bohman.
En fördel med eDNA-metodiken är att den är icke-förstörande. Man behöver alltså inte alltid provfiska och ta upp fisken för att kunna göra en enklare biodiversitetsundersökning eller för att upptäcka invasiva, främmande arter i ett vatten. Metodiken passar därmed bra i svårinventerade och känsliga miljöer.
Men metodiken kan inte svara på alla frågor. Det är svårt att beräkna hur stora bestånden är, något som är mycket viktigt inom miljöövervakningen. eDNA säger inte heller någonting om storleks- eller könsfördelning i till exempel ett fiskbestånd, och den ger inga indikationer på skador eller hälsostatus.
- eDNA är idag ett perfekt komplement till våra provfisken, och kan ge oss mer data vid biodiversitetsundersökningar eller vid övervakning av främmande eller sällsynta arter, säger Patrik Bohman.
- Men eDNA-metodiken behöver tydligare riktlinjer för att kunna verifieras och för att undersökningarna ska kunna upprepas på likvärdiga sätt. Idag utförs eDNA-studier på många olika sätt vilket försvårar detta arbete, men flera olika grupper arbetar också för att standardisera viktiga delar, t.ex. DNAqua-Net, säger Patrik Bohman.
Rapport:
Vattenprovtagning av DNA från fisk, kräftor och musslor – en kunskapssammanställning, Aqua reports 2018:18
