Forskare har kartlagt bottentrålningens ”fotspår"

Studien som presenteras i den vetenskapliga tidskriften PNAS (Bottom trawl fishing footprints on the world's continental shelves) bygger på högupplöst positionsdata kombinerat med uppskattningar av bredd mellan trålbord från fiskefartyg i 24 regioner på fem kontinenter. Baserat på dessa uppgifter har forskarna beräknat "fotspåren"; hur stor andel av havsbottnarnas areal (på kontinentalhyllor och sluttningar ner till 1000 meter djup) som trålats.

Skillnaderna mellan olika områden är stor. Utanför Australien och Nya Zeeland beräknas fotavtrycket vara 10 %, medan europeiska vatten är mer intensivt trålade. Till de områden med största fotavtrycken finns Adriatiska havet där fyra femtedelar av arealen trålats och Skagerrak/Kattegatt med drygt hälften.

-En viktig aspekt av studien är att fotavtrycket beräknats med hög upplösning på ytor av 1-2 kvadratkilometer, säger Patrik Jonsson, forskningsassistent på institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) som bidragit med analys och bearbetning av svenska data.

Resultat av BENTHIS

Metoderna för beräkning av fotavtrycket har tagits fram inom det EU-finansierade BENTHIS-projektet där forskarna också utvecklat metoder för att beräkna trålfiskets påverkan på bottenmiljön.

-För att förstå omfattningen av bottentrålningens påverkan på ekosystemen är det viktigt att kunna kartlägga trålningen och översätta fisketrycket till påverkan i det havsområde som skall förvaltas, säger Mattias Sköld, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) och projektledare för den svenska delen av BENTHIS.

Mattias och hans kollegor har under våren sammanfattat resultaten från BENTHIS och kunskapsläget om hur bottentrålning påverkar de bottenanknutna (bentiska) ekosystemen i en Aqua-rapport, Bottentrålning – effekter på marina ekosystem och åtgärder för att minska bottenpåverkan. Rapporten har beställts av Havs- och vattenmyndigheten (Hav) som ett kunskapsunderlag till ett regeringsuppdrag om bevarandeåtgärder som avser fiske i marina skyddade områden. Speciellt fokus ligger därför på studier av svenska förhållanden och bottentrålningens effekter i skyddade områden både i öppet hav och innanför den s.k. trålgränsen som funnits längs Sveriges kust sedan början av 1900-talet.

De bentiska ekosystemen påverkas – men olika mycket

Bottentrålning har både direkta och indirekta effekter på ekosystemet. En direkt effekt förutom att fisk och bottendjur som havskräftor fångas är att andras bottenlevande djur skadas och dör när redskapet släpas längs bottnen. Indirekta effekter är att artsammansättningen på botten ändras eftersom vissa arter missgynnas och andra gynnas av förändringar i näringsväven, samt att sediment rörs upp och att närsalter och miljögifter kan frigöras.

Hur stor effekt bottentrålningen får på det bentiska ekosystemen beror framförallt på fiskets omfattning, penetrationen av det redskap som används och havsbottnens känslighet som varierar mellan olika habitat. Ekosystem och organismer i grunda exponerade bottenmiljöer är anpassade till naturliga störningar av vågor, medan ekosystem på djupa bottnar i stabila miljöer drabbas hårdare av bottentrålningens fysiska påverkan.

- De känsligaste djuren är långlivade arter som bildar uppstickande strukturer t.ex. korallrev och svampdjurssamhällen som skyddats i Koster-Väderöfjorden. Dessa organismer tål i praktiken inte trålning alls. Andra grävande mjukbottenlevande arter som ormstjärnor är tåliga och verkar påverkas mer av förändringar i näringsväven då dom äts av små plattfiskar och havskräftor som fångas i fisket vilket innebär att de kan gynnas av intensiv trålning. Detta har vi sett i en annan studie som publicerats under året, säger Mattias Sköld.

Förvaltningsåtgärder och redskapsutveckling kan minska påverkan

Fisket i Europeiska vatten är koncentrerat till vissa områden. I Skagerrak-Kattegatt sker till exempel 90 procent av bottentrålningen på ungefär hälften av den trålade ytan. I Östersjön är bottentrålningen framförallt koncentrerad till de södra delarna. En möjlig förvaltningsåtgärd för hela havsområden för att minska bottenpåverkan skulle kunna vara att styra fisket till just dessa områden, och helt undvika trålning i området där fisketrycket är lågt. På så vis skyddas mer områden från bottentrålning, utan att yrkesfiskets fångster påverkas särskilt mycket.

Rapporten sammanställer också alternativa fiskemetoder till bottentrålning och innovativa tekniska lösningar som kan minska trålredskapens bottenkontakt. Passiva fiskemetoder som burar och fällor har mycket liten bottenpåverkan jämfört med bottentrålning. Fisket med burar efter havskräfta står idag för ca 25 % av den totala landningen av kräfta i svenskt fiske, vilket bl.a. är ett resultat av medveten förvaltning av fisket längs västkusten.

Vid bottentrålning är det trålens underställ och trålbordens bottenkontakt som bidrar mest till den fysiska påverkan av havsbotten. Beroende på vilken art fisket är riktat mot är bottenkontakt hos själva trålen nödvändig för ett effektivt fiske. Däremot behöver trålborden, vars uppgift är att sprida trålen, inte gå i botten vid fiske efter t.ex. havskräfta och räka.

- Under 2018 undersöker SLU Aqua tillsammans med yrkesfisket i ett utvecklingsprojekt som finansieras av HaV om bottenkontakten kan minskas med så kallade pelagiska trålbord och optimera övrig bottenkontakt. För fisket kan detta innebära minskade kostnader för bränsle samtidigt som påverkan på botten reduceras, säger Hans Nilsson, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), och medförfattare till rapporten.