Nyhet

Inkonsekvent riskreglering av livsmedelsgrödor i EU

Publicerad: 14 december 2018

Den nuvarande uppdelningen inom riskvärderingen, mellan genetiskt modifierade grödor (GM) och grödor som förädlats med andra metoder, är inte motiverad eftersom förädlingsmetoden inte är en relevant indikator för hälso- eller miljörisker. Bedömningen av nya grödor bör grundas på deras egenskaper, och inte bara inkludera risker utan också ta hänsyn till fördelar. Detta fastlås i en ny studie av forskare inom juridik, etik och växtgenetik.

I EU:s lagstiftning är det stor skillnad mellan förfarandena och kraven för godkännandet av grödor som klassificeras som genetiskt modifierade (GM) och så kallade konventionella grödor. I en studie publicerad i Journal of Risk Research undersöker forskare i Mistra Biotech i vilken utsträckning regelverkets uppdelning mellan konventionella och GM-grödor kan motiveras utifrån tillgängliga bevis på hälso- och miljörisker.

Den speciella försiktigheten kring GM-sorter härstammar från 1970-talet då de första forskarna som lyckades producera rekombinant DNA ville undersöka om det fanns några risker innan de fortsatte med sin forskning.

– Försiktighetsåtgärderna var berättigade då, med tanke på kunskapsläget om potentiella risker vid den tiden. Men idag har vår kunskap inom genetik, växtbiologi och ekologi ökat dramatiskt, säger Karin Edvardsson Björnberg, docent i miljöfilosofi vid KTH i Stockholm och huvudförfattare till studien.

I studien använder forskarna fyra hypotetiska introduktioner av nya sorter som exempel: två sorter av fältkrassing och två sorter av potatis, där en av varje art klassificeras som GMO. Alla fyra fallen är realistiska eftersom de bygger på pågående växtförädlingsprojekt vid SLU. Genom att svara på ett antal frågor om till exempel giftighet och spridningsrisk för de fyra exemplen, har forskarna testat relevansen av den nuvarande risklagstiftningen. Deras slutsats är att spridningsrisken beror på grödans förmåga att överleva utanför ett jordbruksfält, vilket kan vara en riskfaktor i fältkrassing. Det är också välkänt att potatisförädling kan leda till oavsiktlig ökning av giftiga ämnen, som exempelvis solanin. Det finns alltså god anledning till ett försiktigt förhållningssätt kring dessa risker, men med vilken metod dessa egenskaper har erhållits är irrelevant ur ett riskperspektiv.

Forskarna drar också slutsatsen att den europeiska GMO-lagstiftningen för grödor skiljer sig åt från flera andra riskrelaterade lagstiftningar, t.ex. för bekämpningsmedel och läkemedel.

– Lagstiftningen är baserad på en riskbedömning som endast beaktar risker men inte fördelar. Vanligtvis krävs det att riskerna vägs mot fördelarna. Och ingen av dessa beror på förädlingsmetoden, säger Karin Edvardsson Björnberg.

Den obligatoriska märkningen av GMO-produkter har som enda syfte att informera om processen som användes när växterna förädlades, inte om produktens egenskaper. Konsumenterna kan vara emot att man "manipulerar naturen", eller ha andra existentiella eller religiösa skäl för att välja bort GMO-produkter. Sådana aspekter kan motivera lagstiftningen, men då måste den anpassas till att hantera dessa frågor specifikt. Genom att diskutera olika frågor kring GMO var för sig, går det att ompröva vilken typ av lagstiftning som behövs för jordbruksgrödor för att förebygga risker för hälsa och miljö.

Artikel

Edvardsson Björnberg, K., Zetterberg, C., Hansson, S.O., Andreasson, E. & Zhu, L-H. 2018. Consistent risk regulation? Differences in the European regulation of food crops. Journal of Risk Research https://doi.org/10.1080/13669877.2018.1501594

Fakta:

Enligt EU-direktiv 2001/18/EG (om avsiktlig utsättning) kan en GM-sort endast sättas ut i miljön efter att ett särskilt tillstånd har beviljats. Tillstånd får endast beviljas om odling och distribution inte utgör någon väsentlig risk för människors hälsa eller miljön. Bevisbördan ligger hos den som ansöker om tillståndet, och sökanden måste tillhandahålla omfattande dokumentation innan ett beslut kan fattas. Konventionellt förädlade grödor kan normalt släppas ut på marknaden efter en certifiering (Variety Directive 2002/53/EC). Denna certifiering förutsätter att sorten är accepterad på antingen en nationell sortlista eller på den gemensamma EU-sortlistan, vilket i sin tur kräver att sorten är särskiljbar, stabil och tillräckligt enhetlig (DUS) och har tillfredsställande odlings- och bruksvärde (VCU). DUS- och VCU-undersökningarna innehåller emellertid ingen miljö- eller hälsoriskbedömning, och certifieringsprocessen för konventionella grödor är därför mycket mindre krävande än för GM-grödor.

Relaterade sidor: