Risker och möjligheter med ökad avkastning inom ekologisk produktion

Artikeln är skriven av tidigare och nuvarande medarbetare vid EPOK och täcker in ett brett spektrum av hållbarhetsaspekter:
• konsekvenser för biologisk mångfald
• växthusgasutsläpp, näringsförluster
• markbördighet
• djurhälsa och djurvälfärd
• näringsaspekter i livsmedlen och hälsoaspekter för människor
• lantbrukarens lönsamhet.

Åtgärder för att öka skördarna inom växtproduktionen som studerats är ökad kvävetillförsel samt intensifierad bekämpning av ogräs, sjukdomar och skadedjur. För djurhållningen har konsekvenser av avel för högre avkastning och större andel kraftfoder i foderstater till idisslare undersökts. Dessutom diskuteras effekter av minskade förluster både inom växt- och animalieproduktionen.

Strategier som syftar till ökad resurseffektivitet kan både öka avkastningen och minska miljöbelastningen per produktenhet. Effektiv kväveanvändning har stor potential att både öka avkastningen och minska övergödningen genom minskad kväveutlakning samt minska klimatpåverkan genom minskade lustgasutsläpp från marken. Ökade insatser av kväve medför dock risker. Tillförsel av kväve nära eller över optimala nivåer för utbyte ökar risken för att kväve förloras till luft och vatten, en risk som är förhöjd när man använder vissa typer av organiska gödningsmedel och gröngödsling.

Ökade skördar inom ekologisk växtproduktion innebär även en ökad mängd skörderester och därmed ökad kolinlagring i mark – positivt för både markbördigheten och klimatpåverkan. En effektivare bekämpning av ogräs ökar avkastningen men kan påverka biologisk mångfald i fält negativt – en minskning av blommande örter kan ha negativa effekter på till exempel pollinatörer och fåglar. Habitatmanipulering i det omgivande landskapet för att skapa miljöer för en mångfald av organismer kan vara en strategi för att motverka dessa negativa effekter på biologisk mångfald och kan även främja biologisk kontroll av skadedjur. Mer forskning på detta område behövs.

Konsekvenserna vad gäller hälsoaspekter för människor från olika strategier att öka skördarna bedöms som små. Vad gäller lantbrukares lönsamhet beror konsekvenserna exempelvis på vad strategierna kräver för investeringar. En viktig aspekt att ta hänsyn till är fortsatt konsumentförtroende – om skördarna ökas på sätt som gör att ekologisk produktion mer liknar konventionell produktion kan betalningsviljan hos konsumenter påverkas.

När det gäller djurhållningen konstateras att eftersom samma raser vanligtvis används inom eko som inom konventionell produktion är avkastningen inom eko redan hög och ekologisk produktion delar också många av djurhälsoutmaningarna med konventionell produktion. Ett fortsatt fokus på hög avkastning inom djuraveln riskerar att förvärra djurhälsoproblemen. Därför kan det diskuteras huruvida ytterligare avkastningssökningar inom ekologisk djurhållning verkligen bör vara en målsättning eller om fokus snarare ska ligga på att förbättra djurhälsan och djurvälfärden under bibehållna eller till om med sänkta avkastningsnivåer. Författarna pekar också på en annan väg som ekologisk djurhållning skulle kunna ta, nämligen att erbjuda ett radikalt annorlunda system där man använder raser som är anpassade till ekologisk produktion till exempel mer robusta gris- och fågelraser som klarar utevistelse på stora ytor. Avkastningen skulle bli lägre i sådana system vilket behöver balanseras med en minskning av animaliekonsumtionen, något som ändå är viktigt för att nå klimatmålen.

Sammanfattningsvis konstateras i artikeln att det finns både risker och möjligheter med att öka skördarna i ekologisk produktion. Det slutliga utfallet är i stor utsträckning beroende av management och hur potentiella målkonflikter hanteras. Om till exempel ökad ogräsbekämpning i fält kompenseras av insatser i kantzoner för att öka blommande örter behöver inte konsekvensen för den biologiska mångfalden bli negativ. Dock saknas krav på sådana åtgärder inom den nuvarande certifieringen vilket gör att det kan bli nödvändigt att införa sådana och liknande krav, för att ekologisk produktion ska kunna leverera miljönytta. Nya regler kan också behöva införas i eko-regelverket som exempelvis krav på fånggrödor, optimal kvävehantering och bra växtföljder samt landskapselement som kan fånga kväve för att minska riskerna med utlakning när kvävegivorna ökar.