Nyhet

Historiska kartor avslöjar vad som gått förlorat i landskapet

Publicerad: 27 augusti 2018

De senaste 50–70 åren har landskapet i Sverige blivit allt mer enahanda. Framförallt har de artrika gräsmarkerna minskat kraftigt. Det är i sig inte nytt, men nu har forskare på SLU och Stockholms universitet med hjälp av tusentals historiska kartor gjort den hittills största analysen som visar hur markanvändningen förändrats över tid och vad det har lett till. Ett intressant resultat är att vilka arter man hittar i dagens gräsmarker till viss del beror på hur det omgivande landskapet såg ut tidigare. Ett faktum som både oroar och ger hopp.

Forskarna har jämfört Ekonomiska kartan från 1940 till 1970 med Topografiska kartan från 2016, med fokus på förändringarna i skog, öppen mark och åker. Det undersökta området sträcker sig från Värmland, Västmanland och Uppland i norr till Skåne i söder, och täcker 175 000 kvadratkilometer. Området har delats upp i 6733 "landskapsbitar".

– Framförallt har vi sett att landskapen har blivit mer homogena. Det finns mindre variation när det gäller hur många olika, och vilka sorters, livsmiljöer som finns i ett landskap, säger Alistair Auffret, som är biträdande lektor vid institutionen för ekologi, SLU, och artikelns huvudförfattare.

Två tredjedelar (67 procent) av alla "landskapsbitar" har blivit mindre varierade. Om man koncentrerar sig på det som var öppet landskap på de tidigare kartorna har variationen minskat ännu mer – 94 procent av de landskapen är mer homogena i dag.

Sammanlagt har arealen skogsmark ökat med 11 procent, medan arealen naturbetesmark och äng – som tidigare täckte en stor del av landskapet – har minskat med 17 procent. Men forskarna anser att betydligt mer artrik gräsmark än så har försvunnit på grund av förändringar i jord- och skogsbruket.

– Till exempel har förhållandevis artfattiga betesmarker på före detta åkermark ökat i regioner med ett mer intensivt jordbruk. Dessutom har tidigare studier visat att många gräsmarker redan hade försvunnit när de första ekonomiska kartorna publicerades, främst ängsmarker som dikades under 1800-talet och tidigt 1900-tal, säger Alistair Auffret.

För att se hur förändringarna kan ha påverkat den biologiska mångfalden använde forskarna en databas från Jordbruksverket med över 46 000 naturbetesmarker i studieområdet. Antalet gräsmarksväxter, såsom backsippa, majviva och smörbollar, visade sig vara starkt kopplat till gräsmarkens storlek och kvalitet. Troligtvis har många bestånd av dessa arter försvunnit eftersom gräsmarkerna har minskat mycket i antal och storlek.

Men det är inte bara själva gräsmarken som påverkar hur många arter som kan finnas där, utan även hur det omgivande landskapet ser ut. Forskarna upptäckte också att antalet gräsmarksväxter i ett område förklaras bättre av hur landskapet såg ut historiskt än av hur det ser ut i dag. Typiska gräsmarksväxter har klarat sig längre där det tidigare fanns ett mer varierat landskap runtomkring. Det ger oss en möjlighet att bevara dem, men det betyder också att flera arter kan vara "dömda" att försvinna om inget görs.

– Att växter reagerar långsamt på förändringar i landskapet som missgynnar dem kan göra att vi fortfarande har viss tid på oss att genomföra åtgärder för att skydda den biologiska mångfalden. Det handlar om att sköta de gräsmarker som finns kvar idag, men vi tror också att man kan restaurera gräsmarker som övergivits och blivit skog. På så sätt ökar både den totala gräsmarksytan och variationen i landskapet, säger Emelie Waldén, Stockholms universitet, en annan av forskarna bakom studien.

Forskningen är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications, och artikeln är fritt tillgänglig. De digitaliserade historiska kartorna som användes för analysen är också tillgängliga för alla och har redan börjat användas för att identifiera områden för habitatrestaurering, för att hitta hotade svampar och för att se hur olika delar av landskapet har hängt ihop tidigare.

Länkar

Artikeln i Nature Communications: https://doi.org/10.1038/s41467-018-05991-y

Framtagning av de historiska kartorna: https://doi.org/10.1111/2041-210X.12788

Historiska kartdata: https://doi.org/10.17045/sthlmuni.4649854 (GIS-program krävs för att öppna filerna, till exempel QGIS http://www.qgis.org)

Kontakt

Alistair Auffret
Sveriges lantbruksuniversitet
alistair.auffret@slu.se, 076-715 89 75

Jan Plue
Stockholms universitet
jan.plue@natgeo.su.se, 072-160 24 23

Emelie Waldén
Stockholms universitet
emelie.walden@natgeo.su.se

Pressbilder

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)

Backsippa – en av de växter som ingick i studien och som hotas av igenväxning. Foto: Jan Plue

Majviva – en av de växter som ingick i studien och som hotas av igenväxning. Foto: Jan Plue

Labro Ängar, Nyköping. Foto: Alistair Auffret

Lindbacke, Nyköping. Foto: Alistair Auffret

Andelen öppen gräsmark minskade (brandgula till röda toner) i stora delar av skogs- och mellanbygderna medan den ökade (blåa toner) i regioner med det mest intensiva lantbruket.

Relaterade sidor: