- Puckellaxen har fångats eller observerats längs norska kusten, den svenska västkusten, Jylland i Danmark och även i Irland och Skottland. Allt pekar på att arten har etablerat sig i området vid Norra ishavet och nu är inne i en snabb spridningsfas, säger Erik Petersson, professor vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua).
SLU Aqua har på uppdrag av Havs- och Vattenmyndigheten gjort en riskbedömning med förslag på åtgärder för att begränsa artens spridning. Resultaten sammanställs i en nyligen publicerad rapport som visar att det finns en stor risk för att puckellax i framtiden etablerar sig med självförökande bestånd i vattendrag på västkusten, och på sikt kan den även sprida sig vidare in i Östersjön.
Främmande arter kan ha en negativ påverkan på inhemska arter. När det gäller puckellaxen kan den konkurrera ut inhemska laxfiskar genom att bland annat störa leken, och det finns också risk för att den sprider sjukdomar och parasiter.
Enligt forskarna är det idag omöjligt att utrota puckellaxen. Istället inriktas åtgärderna på att begränsa fiskens möjligheter att etablera sig och sprida sig vidare. Effektivast görs detta om man angriper vuxen återvandrande fisk genom att bygga fällor nära mynningen i alla lämpliga vattendrag, fånga alla uppvandrande fiskar, släppa ut de inhemska arterna och avliva puckellaxarna.
- Fällor är dyrt och kräver en stor arbetsinsats men det bör övervägas i större vattendrag, i vattendrag med stor uppvandring av puckellax och i särskilt skyddsvärda vattendrag. I längden blir det enklare och billigare att göra en kraftfull insats nu istället för att vänta till fiskarna ökat i antal, säger Erik Petersson.
Utöver fiskfällor i speciellt utvalda vattendrag föreslår SLU Aqua bland annat övervakning av vattendrag som är i farozonen, ett utökat internationellt samarbete och informationsinsatser riktade till sport- och yrkesfiskare och allmänhet.
- Man bör informera fiskare om att puckellaxen är lovligt byte. Här bör man fånga så många som möjligt och självklart inte heller släppa ut dem igen utan faktiskt ta upp dem, säger Erik Pettersson.
Under 2018 förväntas färre puckellaxar inrapporteras. Men färre observationer betyder inte att arten gått tillbaka. Puckellaxen har en strikt två-årscykel. (Det tar två år från lek till dess avkomman återkommer till lekplatserna. Efter leken dör fiskarna). I ursprungsområdena runt Stilla havet förekommer både udda- och jämna-års-bestånd. Eftersom det är udda-års-bestånden som lyckats bäst i nordvästra Ryssland - och som troligen är de som observerats i Sverige - så är det naturligt att färre fiskar observerats 2018. Troligen kommer vi att åter se fler under 2019, färre 2020, fler 2021, och så vidare.
Rapport:
Aqua reports 2018:17 Översikt, riskbedömning och förslag på åtgärder för puckellax (Oncorhynchus gorbuscha)
Kontakt:
Erik Petersson, professor, Institutionen för akvatiska resurser, Erik.h.Petersson@slu.se, Tel: 010-478 42 39
Sofia Brockmark, Havs- och vattenmyndigheten, sofia.brockmark@havochvatten.se Tel: 010-698 65 81
