Preliminära resultat från CORE Orgainc Cofund-projektet ”Freebirds” visar att värphönsrasen brun Bovans troligtvis passar bättre i ekologiska system än rasen vit DeKalb. De bruna hönorna använde mer av ytorna utomhus, visade mindre tecken på rädsla, hade bättre fjäderdräkt och färre skador på brösbenskammen jämfört med de vita. Dock krävs mer analyser för att kunna dra några säkra slutsatser.
Projektet Freebirds har som mål att utveckla nya framgångsrika metoder för uppfödning av ekologiska värphöns och slaktkycklingar, för att få dem att tillbringa mer tid utomhus i enlighet med de intentioner som finns för ekologisk produktion. Forskarna fokuserar därför på att undersöka och förstå hur och när ekologiska fjäderfän vistas ute och vilka konsekvenser det får.
Syftet med att hålla fjäderfä utomhus är att ge dem bättre möjligheter att utöva naturliga artspecifika beteenden. Positiva effekter av detta kan vara minskade beteendestörningar som fjäderplockning och kannibalism samt färre skador på bröstbenskammen. Negativa effekter av utevistelse kan vara sjukdomar som sprids från vilda djur, parasiter predatorer och näringsläckage.
Freebirds försöker möta dessa utmaningar genom olika arbetspaket som fokuserar på olika områden.
I en dansk delstudie utförd vid Aarhus universitet har två olika rasers lämplighet vid utevistelse undersökts. 1200 hönor av raserna brun Bovans och vit DeKalb hölls enligt EU:s regler för ekologisk produktion och med 4 m2 utevistelse per höna. Dock krävs mer analyser för att kunna dra några säkra slutsatser.
De preliminära resultaten visar att brun Bovans verkar passa bättre i denna typ av uppfödningssystem. De bruna hönorna använde mer av ytorna utomhus, visade mindre tecken på rädsla, hade bättre fjäderdräkt och färre skador på brösbenskammen jämfört med de vita.