DNA-register avslöjar hundbajsmarodörer

– Så gott som alla hundar id-märks i dag och det har pågått under ett antal år nu. Vi har i forskningssyfte, och med veterinärernas hjälp, samlat in de kanyler som använts vid märkningen, bland annat för att bygga upp ett register över vanligt förekommande sjukdomar, berättar Karola Pinscher, veterinär på SLU.

Detta forskningsregister kan också fungera som en nationell DNA-databas över våra fyrbenta vänner, liknande det PKU-register som finns över alla nyfödda barn. En del i uppdraget till SLU blir därför att upprätta ett offentligt DNA-register över alla id-märkta hundar. Detta utförs av fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap.

Steg två i uppdraget är att anpassa de analysmetoder som utvecklats av forskare vid Institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU i Umeå. Där arbetar man sedan flera år med att analysera hår, avföring, urin och saliv vid bland annat jaktbrott. Att applicera samma metoder för hundar är en ren skitsak, om uttrycket tillåts.

– Vi arbetar sällan med så lättanalyserade DNA-spår som hundbajs. Vi får oftare in prover som kanske består av enbart ett par hårstrån eller en avbruten kvist med älgsaliv. Att ha tillgång till prover i form av relativt färsk avföring är rena drömmen, säger den ansvarige för laboratoriet, docent Ambjörn Stöör.

Bakgrunden till uppdraget är ett regeringsförslag som syftar till att främja folkhälsan genom att fler medborgare ska vilja röra sig i naturen. Flera undersökningar har visat att många uppger att de väljer bort vistelse i naturen på grund av att den känns ofräsch, bland annat på grund av förekomsten av hundbajs.

Genom DNA-märkningen skulle man då kunna spåra och bötfälla hundägare som inte tar upp efter sina hundar, det är bara att samköra DNA-registret med hundskatteregistret. En bötfällning av hundägare som inte plockar upp efter sin hund skulle leda till en renare natur men också ge ett välkommet tillskott i statskassan.