”Vi är mera lyhörda för lösningar nu”

För 10 år sedan utredde forskare från många olika discipliner möjligheterna att intensivodla skog, den s.k. MINT-utredningen, åt den dåvarande regeringen. I beräkningarna antogs att 15 % av skogsmarken – den med lägst biologisk mångfald – kunde brukas mer intensivt än idag. Dessutom omfördes 400 000 hektar nedlagd jordbruksmark till intensivodling. Bara på låtsas, förstås. Men det gav intressanta resultat.

Vad är intensivodling?
I MINT-utredningen ingick åtgärder som fastmarksgödsling, ungskogsgödsling av gran, klonskogsbruk med gran, odling av contortatall och hybridasp, Salix-odling på jordbruksmark samt mer dikesrensning och gödsling av torvmark. Metoderna skulle fasas in under 50 år.

Resultatet?
En rejäl höjning av tillväxten samt en ökning av avverkningsnivån med 30 miljoner kubikmeter inom 70 år – i princip en fördubbling av tillväxten på den areal som intensivodlades. Men också risk för ökat näringsläckage, lägre biologisk mångfald, sämre renbete och sjunkande rekreationsmöjligheter på den intensivbrukade arealen.

Skulle det vara lönsamt?
Ja, i olika hög grad, beroende på metod. Flera av metoderna är dessutom fullt möjliga att använda redan med dagens lagstiftning. Men 10 år efter utredningen har användningen av tillväxthöjande åtgärder istället minskat – skogsägare och skogsbolag anser uppenbarligen att de inte är tillräckligt lönsamma eller oproblematiska.

Hur gick det sen?
De 49 remissvaren delade Skogssverige och utredningen hamnade i byrålådan.