Fakta:
Fördjupning
Mindre försurning i sjöar och mer i havet
Försurningen av sjöar och vattendrag i utsatta delar av landet var ett stort och omtalat miljöproblem på 1980-talet, som skadade eller till och med dödade fiskar och andra vattenlevande djur. Åtgärder i form av minskade luftutsläpp, av främst svavel- och kvävedioxider, har sedan dess resulterat i att många vatten återhämtat sig. Även om en del sjöar och vattendrag fortfarande måste kalkas har försurningen generellt minskat.
I havsmiljön däremot, som man länge trodde inte kunde försuras, går utvecklingen i motsatt riktning. Orsakerna till försurning i havet är andra än i sötvatten och bottnar i den ökande halten koldioxid i atmosfären. När koldioxid löses i havsvattnet blir det surare. Även om brist på bra underlag hittills försvårat en bedömning av försurningsläget i Sveriges hav, talar klimatprognoserna för en fortsatt ökning av atmosfärens koldioxidhalt globalt. Som följd kommer sannolikt havsvattnets pH-värde att sjunka, vilket ökar risken att livet i havet påverkas negativt. Det gäller särskilt organismer som bildar skal av kalciumkarbonat.
Övergödning - fosfor en avgörande faktor
Ett annat stort miljöproblem är övergödning, där näringsämnet fosfor är centralt i debatten. Trots många åtgärder för att minska tillförseln av fosfor så ökar halterna i Östersjön på många håll. I områden med syrefria djupbottnar läcker stora mängder fosfor tillbaka till vattnet. Fosforn har ackumulerats i bottnarna som följd av utsläpp under lång tid. Så även om tillförseln minskat kommer lagrad fosfor fortsätta att orsaka blomningar av cyanobakterier och övergödning lång tid framöver.
Också många sjöar, särskilt sådana som är knutna till jordbruksområden eller tätorter, har förhöjda fosforhalter. I naturligt näringsfattiga sjöar i skogslandet och fjällen, har fosforhalterna istället minskat märkbart de senaste decennierna och gjort vattnen "magrare". Dessa sjöar belastas inte av lokala utsläpp eller jordbruk utan fosforhalterna är snarare kopplade till naturliga processer. Orsakerna till minskningarna har inte kunnat klarläggas helt. En tänkbar förklaring är dock att ökad temperatur lett till att växterna på land tar upp mer av fosforn, innan den nått sjöarna och vattendragen. En annan kan vara att den förbättrade försurningssituationen gjort att fosfor istället binds i marken. Fosfor har dessutom bundits i sedimenten i vatten som kalkats. Fenomenet med "svältande sjöar" har setts även i flera andra länder i Norden samt Kanada. En negativ effekt av näringsbristen är extremt småvuxen fisk. Forskare från SLU har sett att fyraåriga rödingar i sådana sjöar kan väga så lite som 50 gram.
- Läs mer på Sveriges vattenmiljö