Uppmärksammad artikel om brunifiering

Brunare vatten beror på ökade halter av löst organiskt kol och järn i vattnet. Att sjöar och vattendrag blir brunare påverkar bland annat vattenverken, som får ökade reningskostnader.

År 2018 hölls en workshop om brunifiering vid SEI, Stockholm Environment Institute, på initiativ av Helge å Model Forest. Från institutionen för vatten och miljö deltog Kevin Bishop, Stephan Köhler, Stefan Löfgren och Karin Eklöf. Som ett resultat av workshopen sammanställdes en ny vetenskaplig artikel om brunifieringen och dess orsaker och konsekvenser samt möjliga åtgärder.

Arbetet har letts av Emma Kritzberg vid Lunds universitet. Från institutionen för vatten och miljö, SLU, deltog Stefan Löfgren. Övriga deltagare från SLU var Hjalmar Laudon och Eliza Maher Hasselquist från institutionen för skogens ekologi och skötsel. Även personal från IVL Svenska miljöinstitutet, SEI och Naturvårdsverket har medverkat i arbetet med artikeln.

Den nationella miljöövervakningens mätdata från sjöar spridda över hela landet och några långa tidsserier från vattendrag på bland annat vattnets färg och halter av järn och löst organiskt kol har utgjort ett viktigt underlag i studien. De långa tidsserierna baseras på mätdata från både nationell miljöövervakning och kommunala vattenverk. De senare har i decennier analyserat råvattnets sammansättning, vilket utgör ett värdefullt komplement till miljöövervakningen.

Genomgången av möjliga åtgärder har uppmärksammats i media. En av de föreslagna åtgärderna är att plantera lövträd istället för barrträd nära sjöar och vattendrag. Det beror på att barrskog kan läcka mer löst organiskt kol och järn än lövskog och jordbruksmark. Markanvändningens påverkan på brunheten i sjöar och vattendrag har fått större fokus på senare år. Tidigare studier har fokuserat på andra faktorer som effekten av minskad svaveldeposition och varierande väderlek.