Skogsskador – inte bara älgens fel

Varje år samlar jägare in data på hur många hjortdjur som finns och som skjuts. Samtidigt samlar Skogsstyrelsen in data på hur många träd som finns och hur många som är skadade av vilt i ungskog. Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, i samarbete med Skogsstyrelsen, använt dessa data för att undersöka vilka faktorer som påverkar andelen skadade tallar. Denna kunskap kan sedan användas i förvaltningen för att förebygga viltskador.

Forskarna har undersökt om täthet av hjortdjur, tillgång på tallfoder och snödjup kan förutspå viltskadornas omfattning. De har gått igenom data från hela Sverige och tittat på samband både nationellt och regionalt.

– Det vi kan se är att de faktorer som påverkar viltskador på tall skiljer sig åt regionalt. Men gemensamt för hela landet är att mängden tall är en av de viktigaste faktorerna för andelen viltskadade tallar. Mer tall resulterade i färre viltskador, säger Sabine Pfeffer, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå.

Regionala faktorer viktiga att väga in

Vintern kan vara sträng i Sveriges norra delar, och när snön ligger djup blir bärriset mindre tillgängligt, vilket kan leda till att andelen viltskadad tall ökar. I norra Sverige finns i nuläget ingen utbredd konkurrens om födan från andra hjortdjur, så skadorna på skogen kan oftast hänföras till just älgen.

– Men det är inte så enkelt som att ju fler älgar, desto mer skador. Mängden andra hjortdjur och mängden tallfoder är vad som verkar spela roll i söder, medan mängden tallfoder, mängden älg och mängden snö spelar lika stor roll i norr, säger Sabine Pfeffer.

I Svealand fann forskarna endast ett samband mellan tall och viltskador. I områden med mer tall var det färre viltskador, och tvärtom. Inget direkt samband fanns mellan mängden älg och mängden viltskador på tall.

Inte heller i Götaland hittade forskarna något samband mellan viltskador och älg. Däremot var mängden tall och dessutom mängden rådjur viktiga, och det fanns dessutom en tendens till att mängden kronhjort också spelade roll.

– Särskilt stora problem med viltskador på tall finns i områden där det finns lite tall och många andra hjortdjur utöver älgen, säger Sabine Pfeffer.

Viktig kunskap i förvaltningen

Från tidigare forskning på SLU vet forskarna att de flesta tallarna faktiskt betats av älg. Samtidigt är bärris, som blåbär och ljung, en viktig resurs för alla hjortarter och konkurrensen om föda från de mindre hjortarterna kan tvinga älgen att äta mer tall. Att öka mängden tall och ta hänsyn till alla hjortarter i förvaltningen är vägen framåt, enligt forskarna.

– Förvaltningen behöver ta ett helhetsgrepp för öka chansen att nå målen om minskade skogsskador, säger Sabine Pfeffer.

Mer information

Kontaktpersoner

Sabine Pfeffer, doktorand
Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Umeå
sabine.pfeffer@slu.se, 072-019 41 18

Fredrik Widemo, universitetslektor
Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Umeå
fredrik.widemo@slu.se, 076-139 10 40

Vetenskaplig artikel

Pfeffer, S.E. et al. (2021) Predictors of deer damage on commercial forests – A study linking nationwide management data. Forest Ecology and Management 479, 118597.
https://doi.org/10.1016/j.foreco.2020.118597

Pressbilder

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)

Älg. Foto: Jörgen Wiklund

Sabine Pfeffer. Foto: Susanna Bergström