Kontaktinformation
Sidansvarig: david.stephansson@slu.se
Forskare från Åbo universitet och SLU har upptäckt att de glupska flicksländorna kan fånga och äta hundratusentals insekter i området kring en damm under en sommar. Totalt motsvarar det ungefär ett kilo insektmassa. Framförallt fångar de olika typer av myggor, men också ett stort antal andra insekter. Resultaten, som bygger på dna-analyser och märkning av sländor, ökar vår förståelse för hur näringsvävarna fungerar i naturen. Det är särskilt viktigt nu när den naturliga mångfalden minskar i allt snabbare takt.
– Vår studie är unik genom att den avslöjar hur kraftigt trollsländorna "betar av" sina bytesstammar. Det vi gjorde var att först uppskatta vad och hur mycket trollsländorna åt, och sedan relatera det till hur många bytesdjur det finns i området. Det här är viktigt, eftersom den pågående insektsdöden kan minska tillgången på bytesdjur för trollsländor. Ingen har tidigare kunnat uppskatta hur det kan påverka trollsländorna, då vi saknat kunskap om vad de äter och i vilka mängder, säger Kari Kaunisto forskare och projektledare från biodiversitetsenheten vid Åbo universitet.
Den aktuella studien blev möjlig genom en kombination av flera vetenskapliga metoder. Utgående från bytes-DNA i avföringen från trollsländor kunde forskarna avslöja vad trollsländorna äter och i vilka proportioner. Här användes en metod som kallas mass- eller metastreckkodning. Genom andra tekniker uppskattade forskarna hur många rovdjur somt fanns inom området.
– Antalet sländor fastställde vi genom att märka dem med siffror på vingarna, sedan släppa dem, låta dem blanda sig med sina omärkta artfränder och så fånga sländor igen. Genom att jämföra antalet märkta och omärkta trollsländor i det nya provet kunde vi uppskatta det totala antalet sländor i området, säger Kari Kaunisto.
Hur många bytesdjur som fanns tillgängliga, alltså kläcktes inom området, uppskattade forskarna genom att täcka bestämda ytor med tältliknande fällor och så räkna hur många insekter som samlats i dem.
Trollsländorna är insektsvärldens toppredatorer, och det har spekulerats i huruvida de kan begränsa stammarna av andra insekter. I den nya studien var det fjädermyggor som var det främsta bytet. Dessa myggor kan vara mycket talrika, men till skillnad från stickmyggorna orsakar de ingen förtret för oss människor. I själva verket gör vuxna fjädermyggor inte mer än svärmar, parar sig och lägger ägg.
– Vi fokuserade på fyra arter av flicksländor inom ett område på 12 hektar. Tillsammans åt sländorna cirka 900 gram insekter, vilket motsvarar ungefär 700 000 medelstora myggor. Detta är ändå bara en procent av fjädermyggornas hela stammar inom i området. Siffran kan låta liten men bör läggas till de antal som äts av andra rovdjur. Det område som vi studerar hyser ett stort antal insektsätare, inklusive tjugo andra arter av trollsländor samt fåglar och fladdermöss, förklarar Eero Vesterinen från biodiversitetsenheten vid Åbo universitet som ansvarade för DNA-analyserna i projektet.
Trollsländor har alltid fascinerat oss människor, eftersom de är både vackra och effektiva rovdjur. I egenskap av toppredatorer är de samtidigt särskilt utsatta för olika hot i naturliga ekosystem.
I den här studien fokuserade forskarna på fyra små men lokalt talrika flicksländor. Totalt har 65 olika trollsländsarter påträffats i Sverige och 62 i Finland. På världsnivå är antalet kända arter ungefär 5 680 stycken. De arter som ingick i studien var sjöflickslända (Enallagma cyathigerum), spjutflickslända (Coenagrion hastulatum), månflickslända (Coenagrion lunulatum) och mörk lyrflickslända (Coenagrion pulchellum).
Professor Tomas Roslin från Sveriges lantbruksuniversitet deltog i studien, och är entusiastisk över de nya tillvägagångssätten och de intressanta resultaten av studien.
– Genom att kombinera flera metoder kan vi äntligen avslöja den övergripande effekten av predation i naturen. I den här studien påvisade vi både hur väldigt olika bytesdjur trollsländorna ger sig på, vilka bytesdjur som är viktigast, och hur stor inverkan trollsländornas jakt har på enskilda bytesarter och på insektssamhället som helhet, säger Roslin.
Tomas Roslin, professor
Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU)
tomas.roslin@slu.se, +46 18 67 23 83
https://www.slu.se/cv/tomas-roslin/
Kari Kaunisto, seniorforskare
Åbo universitet
kkauni@utu.fi, +358 40 740 16 53
Eero Vesterinen, docent
Åbo universitet
ejvest@utu.fi, +358 40 740 27 93
Forskningen har nyligen publicerats i den internationella tidskriften Journal of Animal Ecology:
Kaunisto KM, Roslin T, Forbes MR, Morrill A, Sääksjärvi IE, Puisto AIE, Lilley TM, Vesterinen E J. Threats from the air: damselfly predation on diverse prey taxa. DOI: 10.1111/1365-2656.13184
https://besjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1365-2656.13184
(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)
Den nya studien leddes av Kari Kaunisto, forskare vid Biodiversitetsenheten vid Åbo universitet. Här jagar han trollsländor för märkning och återfångst. Foto: Pipsa Kaunisto.
För att uppskatta antalet sländor fångade forskarna sländor och märkte dem med individuella siffror på vingarna. När de märkta sländorna fått blanda sig med resten av stammen ger andelen märkta trollsländor en uppskattning av totalantalet. Foto: Kari Kaunisto.
Här är en sjöflickslända (Enallagma cyathigerum) som lurar på sitt byte, kanske en fjädermygga. Foto: Kari Kaunisto.
Sjöflicksländan (Enallagma cyathigerum) var en av de fyra arter som forskarna inriktade sig på. Här ser vi en hona gnaga på en skalbagge (Dasytes plumbeus). Foto: Kari Kaunisto.
Sidansvarig: david.stephansson@slu.se