Anpassad skogsskötsel kan minska betesskador

Varje landskap har sina egna förutsättningar för vilka vilttätheter det kan klara av. Att föryngra med tall och lövträd på mark som är lämplig för dessa trädslag, i stället för att plantera gran överallt är förmodligen det allra viktigaste du kan göra, det kallas för att ståndortsanpassa. Först ger detta fler foderstammar i ungskogsfasen för djuren att välja mellan, och därmed en lägre andel svårt skadade stammar. Dessutom leder ståndortsanpassning till mer foder även i framtiden eftersom äldre tallskog och blandskog släpper ner mer ljus till marken än granskog. Då kommer det i framtiden finnas goda förhållanden för till exempel lingon, blåbär och ljung att täcka marken och ge djuren en viktig stapelföda.

– Genom ditt trädslagsval kan du alltså säkra fodertillgång i din skog under många årtionden och därmed har du gjort både klövviltet och framtida föryngringar av ungskog en stor tjänst, säger Annika Felton, docent i skogsekologi vid SLU.

Anpassa röjningen

I ungskogsfasen kan du prova att anpassa röjningen för att minska skaderisken och öka begärligt foder. Målet är att behålla de trädarter som är mer begärliga än de normala virkesproducerande träden tall och gran, i optimal mängd under ungskogsfasen utan att skada huvudstammarna eller sänka tillväxten. Detta ska också vara möjligt att göra utan att få ökade kostnader fram till att första gallringen är utförd. Betesbegärliga eller prefererade arter är enligt forskningen rönn, asp, sälg (vide), ek.

– Röj inte bort dessa trädslag i ungskogen, utmed små skogsvägar eller i kraftledningsgatan, utan bevara dem där det är praktiskt möjligt och där de inte konkurrerar med produktionen. Röj inte heller bort redan betade och undertryckta unga tallar, för djuren kommer ofta tillbaka till sådana vilket kan spara en hittills oskadad tallstam nära intill, säger Annika Felton.