Markfuktighetskartor visar var det finns fuktiga och blöta områden i anslutning till vattendrag och sjöar. I ett EU-projekt har en guide tagits fram på hur man kan använda dessa kartor i skogsbruket.
Markfuktigheten som visas på kartorna har modellerats främst utifrån topografiska data. Modellerna som används varierar något och resulterar i kartor med olika precision, men gemensamt för alla markfuktighetskartor är att de omfattar en betydligt större andel av alla vattendrag än konventionella kartor, särskilt små vattendrag med omgivande blöta områden. SLU’s nya maskininlärda markfuktighetskarta (www.slu.se/mfk) är en av de nya kartor som diskuteras i rapporten.
Denna guide ger exempel på hur markfuktighetskartor kan användas vid skogsbruk för att förbättra skogsbrukets miljöhänsyn. Guiden är avsedd för planerare, entreprenörer, maskinförare, privata skogsägare och tjänstemän i skogsbruket och vid olika myndigheter. Rapporten bygger på praktisk erfarenhet av att använda markfuktighetskartor inom skogsbruket i Sverige och Finland, vetenskapliga studier, rapporter och expertbedömningar.
Guiden har tagits fram inom EU Interreg-projektet WAMBAF Tool Box, som pågår mellan 1 augusti 2019 till 31 januari 2021, i ett samarbete mellan SLU, Skogforsk och LUKE (Naturresursinstitutet i Finland). Rapporten kommer att bearbetas och publiceras på svenska under 2020.
Markfuktighetskarta från Skogsstyrelsen, lagd ovanpå en skuggad 3D-modell av markytan, med bas- och drivningsvägar utritade. DTW © Skogsstyrelsen, Höjddata, grid 2+ © Lantmäteriet.
1/1