Denna avhandling ger vägledning om hur man kan producera högkvalitativt fiskfoder till en låg kostnad. En balanserad näringsprofil kan uppnås genom att inkludera mer än två lokala ingredienser i fodret till odlad Tilapia i Tanzania.
Den 12 juni försvarade Francis Pius Mmanda sin avhandling "Nutritive value and use of locally available low-cost feed ingredients for tilapia farming in Tanzania".
Intresset för fiskodling har ökat i Tanzania under senare år och antalet fiskodlingar har blivit fler. Det har resulterat i en ökad efterfrågan på högkvalitativt fiskfoder till överkomligt pris, för att få en hållbar vattenbruksproduktion och produktivitet.
Francis har studerat näringsvärdet hos lokalt tillgängliga foderingredienser som används i foder åt Tilapia, den vanligaste odlade fiskarten i Tanzania.
Genom en fältundersökning identifierades vanligt förekommande foderingredienser som används av fiskodlare i Tanzania och ingrediensernas kemiska sammansättning analyserades. Smältbarheten hos de foderingredienser med potential att ersätta fiskmjöl som proteinkälla i foder till fisk utvärderades i studier med Niltilapia (Oreochromis niloticus), även tillväxtprestanda och slaktkroppsegenskaper studerades hos Niltilapia som utfodrats med antingen fiskmjölsbaserat foder eller där fiskmjölet hade ersatts av de alternativa proteinfoderingredienserna. Kostnaden för foder innehållande fiskmjöl respektive alternativa ingredienser utvärderades också.
De flesta fiskodlare som intervjuades matade den odlade fisken enbart med lokalt tillgängliga ingredienser. Odlarna använde antingen enskilda ingredienser eller en kombination av några få. Analys av näringsämnessammansättningen av dessa alternativa foderingredienser visade att vattenväxter och jordbruksbiprodukter var goda källor till spårmineraler, särskilt järn och jod, medan blad från växter var goda kaliumkällor. Proteinsmältbarheten för de utvalda ingredienserna var jämförbar med den för fiskmjöl.
Tillväxt, foderintag och proteineffektivitetsvärde var dock högre hos juvenil Niltilapia (hanar) som fått fiskmjölsbaserat foder än då fiskmjölet var ersatt till 50 % med mjöl av nötkreatursblod, fiskrens, sötvattensräkor eller bryggerijäst.
Förutom för foder baserat på nötkreatursblodmjöl var det ingen signifikant skillnad i foderomvandlingsförhållande mellan det fiskmjölsbaserade fodret och de testfoder som innehöll alternativa foderingredienser. Analyser av kostnaden för att producera Niltilapia i standardstorlek för den Tanzaniska marknaden (250 g) visade att genom att ersätta 50 % av fiskmjölet (torrviktsbasis) med de utvalda testingredienserna kunde foderkostnaden reduceras med 33 %.
Läs doktorsavhandlingen (pdf)
Francis Pius Mmanda, foto Johan Karlsson, SLU.