Skogen räcker inte - hur ska vi prioritera?

– Om efterfrågan ska mötas med inhemsk råvara krävs stora insatser för att öka virkesproduktionen i skogen, om det ens är möjligt. Om inte utbudet kan öka i önskad takt måste efterfrågan justeras, säger Tomas Lundmark.  

Av Sveriges drygt 28 miljoner hektar skogsmark är närmare 30 % undantagen från virkesproduktion om man räknar in improduktiv mark, formellt och frivilligt skydd samt hänsyn i den brukade skogen. Det är tillväxten på virkesproduktionsmarken som sätter gränsen för hur stort uttag av biomassa som kan göras utan att virkesförrådet sjunker.

Riksskogstaxeringen uppskattar att den uthålliga avverkningsnivån idag ligger omkring 92 miljoner kubikmeter. Skogsstyrelsens konsekvensanalyser (SKA 15) räknar med att nivån kan stiga till 102 miljoner kubikmeter år 2050, förutsatt att dagens skogsbruk fortsätter och att vi kan räkna in en positiv klimateffekt.

Samtidigt är det många som gör anspråk på skogen. Ökade avsättningar för naturskydd kommer att minska utbudet. Skogsindustrin har långsiktigt ökat sin produktion och råvarubehov med 1 % per år, och kan förväntas öka i samma takt fram till 2050. Skogens roll i energiomställningen till fossilfrihet kräver ännu mer. Om de olika sektorernas färdplaner ska uppfyllas krävs 80 TWh mer bioenergi än idag, och en skattning är att ca 56 TWh ska komma från skog.

Sammanlagt, när hänsyn tas till bioenergi från skogsindustrins processer och till uttag av grot, kommer det samlade råvarubehovet från skogen att ha ökat till 126–175 miljoner kubikmeter år 2050, enligt denna analys. Oavsett vilken av dessa nivåer som blir gällande kommer det att råda en obalans mellan utbud och efterfrågan.

– Det är uppenbart att anspråken på skogen är orealistiska idag, säger Tomas Lundmark. Den framtida skogspolitiken måste göra fördjupade konsekvensanalyser. Det är kanske dags för en Tillväxtkommission? 

Text: Mats Hannerz