Det är ett dåligt lämmel- och sorkår i norra Sverige i år. Det visar resultat från den Nationella Miljöövervakningen av Smågnagare, som SLU bedriver på uppdrag av Naturvårdsverket.
Miljöövervakningen av fjällämlar sker veckan efter midsommar i tre svenska fjällområden: Vålådalen/Ljungdalen, Ammarnäs och Stora Sjöfallet. I år påträffades inte en enda fjällämmel under fältinventeringen.
– Senaste gången vi hade ett riktigt lämmelår var år 2011 och det ser tyvärr ut att dröja innan vi får uppleva ett riktigt lämmelår igen. Det låga antalet som vi ser nu är en naturlig del av vad vi kallar för sorkcykler. Att bygga upp en stor population från årets låga antal kommer att ta cirka tre år, säger Frauke Ecke, som är universitetslektor vid SLU och ansvarar för den Nationella Miljöövervakningen av Smågnagare.
Också antalet sorkar är mycket få i norra Sverige i år. Där befinner sig sorkpopulationerna överlag i en naturlig så kallad lågfas med mycket få individer. Inte sedan år 1979 och år 1993 har vårtätheten av sork i Vindelnområdet (Västerbottens skogsland) varit så låg som i år.
Sorkar och lämlar utgör basföda för rovviltet, till exempel rovfåglar, ugglor och rovdäggdjur. Dålig tillgång på sork och lämlar missgynnar därför arter som lever på smågnagarna.
– I Ammarnäs och Vindelnområdet bedriver vi också miljöövervakning av pärlugglor, där vi inventerar ugglornas häckningsframgång i holkar. Som förväntat har vårens låga tätheter av lämlar och sorkar resulterat i mycket dålig häckningsframgång för ugglorna i dessa områden, säger Frauke Ecke.
Miljöövervakningen av smågnagare bedrivs också i ett område vid Grimsö i Västmanland. Här verkar sorkarna däremot vara i ett helt annat fasläge än i norra Sverige. I Västmanland är årets vårtäthet av sork den tredje högsta sedan övervakningen startade år 1973.