Utarmning av svensk natur i ny rapport

Vi tänker ofta på ökenutbredning och bortspolade jordar när det talas om det som på engelska kallas ”land degradation” – utarmning av landekosystem. Men även i Sverige finns utarmade landekosystem, som dock inte alltid är så uppenbara vid blotta åsynen.

Ipbes, den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, presenterade 2018 rapporten The assessment report on land degradation and restoration, efter en fyra år lång arbetsprocess. Den svenska versionen av rapporten, Utarmning och restaurering av landekosystem – Ett svenskt perspektiv på IPBES-rapporten Land degradation, redovisar de viktigaste slutsatserna från den internationella rapporten, och visar på de faktorer som utarmar ekosystem och bidrar till förlust av biologisk mångfald i Sverige. Denna svenska rapport publicerades i januari av Naturvårdsverket.

Förlust av viktiga ekosystem även i Sverige

- Rapporten visar att det pågår utarmning av landekosystem även i Sverige, även om det är i en annan form än vad man traditionellt tänker på när man hör om markförstöring. Vi förlorar ekosystem, och deras funktioner och tjänster. Det görs en hel del restaurering, men det behövs mer, säger Torbjörn Ebenhard, forskningsledare vid SLU Centrum för biologisk mångfald, som lett arbetet med den svenska versionen av Ipbes-rapporten.

Det handlar i Sverige exempelvis om våtmarker som dikats ut och torrlagts, brukad skog som förlorat många av naturskogens kvaliteter, eller tidigare hävdade ängs- och hagmarker som växer igen. Men Torbjörn Ebenhard framhåller att man inte kan prata om utarmning som ett absolut värde – det är i högsta grad relativt de mål man har med marken:

- Det finns alltid olika intressen i markanvändning, och hur vi beskriver och bedömer utarmning handlar om vilka mål som finns. Är det åkermark som ger god avkastning på den gröda som odlas där, så är det inte utarmad mark utifrån ett produktionsmål. Däremot kan det vara väldigt låg biodiversitet i en sådan miljö, som innebär att det är utarmat jämfört med ett naturtillstånd.

Exemplen på utarmade ekosystem i Sverige, enligt Ipbes definition, har genomgått långvarig minskning eller förlust av biologisk mångfald och ekosystemfunktioner, och kan inte utan åtgärder återhämta sig fullt ut inom några decennier. Hur stor utarmningen är beror dock på vilket tillstånd som ska betraktas som referensvärde, det vill säga vad man jämför med, och vilket tillstånd som ska betraktas som önskvärt.

Komplexa drivkrafter

Rapporten visar hur restaureringsinsatser och hållbara bruksmetoder kan vända den negativa trenden och återställa utarmade områden. Men drivkrafterna bakom utarmningen är ofta komplexa och finns på olika nivåer i samhället, inte minst globalt.

- Utarmningen av landekosystem är ett globalt fenomen som pågår överallt. Markanvändning är en viktig orsak, men också föroreningar och överexploatering av olika arter. Och detta sker även i Sverige. Drivkrafterna bakom detta är samhällsprocesserna som driver på produktion och konsumtion – samma drivkrafter som ligger bakom förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringarna.

För Sveriges del, menar Torbjörn Ebenhard, är det viktigt att uppmärksamma att också våra landekosystem utarmas. Förhoppningsvis kan rapporten fungera som stöd för svenska myndigheter och organisationer som arbetar för att förhindra utarmning och återställa utarmade ekosystem.

Utarmade landekosystem är miljöer som genomgått långvarig minskning eller förlust av biologisk mångfald, ekosystemfunktioner och ekosystemtjänster, och som inte utan åtgärder kan återhämta sig fullt inom några decennier. I definitionen av land i begreppet land degradation ingår även vattensystem som påverkas av ekosystem på land, det vill säga sötvatten såsom bäckar, sjöar, älvar, våtmarker, men också kustnära vatten till havs.

Ipbes (the Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) är den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, med syfte att sammanfatta det globala kunskapsläget vad gäller biologisk mångfald och ekosystemstjänster. Kunskapssammanställningar, som denna rapport är ett exempel på, bygger på existerande kunskap som samlas ihop, analyseras och sätts i ett policyrelaterat sammanhang.