Efter älgjaktens inledande veckor har det från flera håll i landet väckts diskussioner och oro kring de fällda älgkalvarnas vikter, som många menar är oroande låga. Frågan är inte ny, utan har åtminstone sedan 1990-talet diskuterats och analyserats. Här listar forskarna några av de olika faktorerna som påverkar älgkalvarnas viktutveckling.
Älgkalvarnas vikter på hösten påverkas av flera faktorer. I teorin är det lätt att vända en tydlig negativ utveckling som beror på en faktor, men i praktiken kan det vara betydligt svårare. För att lyckas krävs kunskap, åtgärder på flera plan, tålamod och tur – särskilt om det är flera saker som samverkar, och ibland motverkar, varandra.
En bra levnadsmiljö (biotop) är en av de viktigaste faktorerna för en bra viktutveckling. Utan gott om föda av god kvalitet vid rätt tillfälle kan älgkalvar inte växa i normal takt. Älgen behöver stora mängder lövsly (rönn, asp, sälg, ek), bärris (lingon, blåbär, ljung), örter, ungskogar och bryn på sommaren. Varje biotop har en bärkraftsförmåga som avgör hur många djur den kan föda.
Förmågan varierar över tid och påverkas av olika faktorer, som de andra djur, inte bara älgar, som lever i den. Utöver det påverkas den av markanvändningen, klimatet, och hur vädret varierar. En bra biotop blir snabbt dålig om det är för stor konkurrens mellan de arter som nyttjar den. En bra biotop blir snabbt dålig vid torka. En bra biotop blir sämre över tid om vegetationen växer ur beteshöjd för älgarna eller om skogen blir för tät. En dålig biotop kan bli bra om markanvändningen och konkurrenssituationen förändras.
En älgkalv har som bäst förutsättningar att växa fort ju äldre kon är, och desto bättre hull hon har. En äldre ko (mer än 11 år) föder oftast en (tjur)kalv, men den kalven föds ofta tung. Kalvar från kvigor eller yngre kor (mindre än 5 år) blir oftast lättare. Medelålders kor (5–11 år) föder oftare tvillingar. Variation förekommer naturligtvis.
En liten ko får en liten kalv. Yngre kor väger mindre än äldre kor. I områden med låga slaktvikter kan det över tid och tillsammans med främst miljöfaktorer leda till att slaktvikterna inte ökar. Så även en ko med goda genetiska förutsättningar kan ha otur att födas ett dåligt foderår.
En torr sommar har en stor påverkan på biotopen och därmed den energi som kon och kalven kan få i sig. Torka leder till att energiinnehållet i födan sjunker till följd av förvedning. Det kan leda till att en del av kalvarna svälter ihjäl vilket normalt kan variera mellan 5–30 procents dödlighet för kalvarna i ett område före höstens jakt. De kalvar som överlever sommaren får oftast nedsatt tillväxt efter en dålig fodersommar.
Sommarvädret påverkar även älgkon, och inte bara genom att hennes mjölkproduktion kan gå ner. Mister hon sina kalvar under sommaren får hon en chans att återhämta sig, lagra mycket fett, brunsta och kalva igen påföljande år. Kon kan i vissa fall av fysiologiska skäl också hoppa över höstens brunst eftersom hon är i för dåligt hull och inte har energi över för att brunsta. Enkelkalvar tär mindre på kons energiintag och reserver än vad tvillingkalvar gör under sommaren. Det som kräver mest resurser är två tjurkalvar, vilket gör att kon i vissa fall kan tappa rejält i hull under sommaren.
Kalvpredation får oftast som effekt att kon slipper lägga resurser på att producera mjölk och ge di. Kon kan då satsa all energi på sin egen överlevnad och nästa års reproduktion. De kor som mister sina kalvar får under kommande år ofta kalv igen, och ganska ofta tvillingar med bra födelsevikter.
Den absolut största andelen kvigor och kor brunstar under september–oktober och får sina kalvar under maj–juni. Efter den dålig fodersommar med varmt väder kan en större andel av korna brunsta senare än normalt. Då föds kalvarna senare nästa år. Precis som med allt annat i naturen förekommer det variation. Ett vanligt år är det en liten andel av kalvarna som föds tidigt och en liten andel som föds sent. Andelen älgkor som befruktas under en andra eller tredje brunst är låg; majoriteten av kalvarna föds som ett resultat av att kon betäcks under den första brunsten. Mellan varje brunstcykel är det cirka tre veckor. Kalvar som föds i juni eller början av juli får en försämrad viktutveckling och överlever sällan.
Tjurarna är viktiga för reproduktionen men de tillmäts ofta en för stor roll. Kopplingen tjurandel och vikter hos kalvar är mycket svag. Nordiska studier har visat att tjurandelen behöver komma ner under 20 procent för att det ska ha en effekt på reproduktionen. Det är biotopen som tillsammans med ovanstående faktorer lägger grunden för kalvens viktutveckling.
Det är svårt att snabbt ändra en vikande trend vad gäller vikter hos älgkalvar, och det för att det är så många olika faktorer involverade. Foder, konkurrens från andra arter och kornas medelålder är viktiga faktorer. Kommer man till rätta med en faktor så är det inte säkert att trenden vänds direkt. Alla ingående faktorer bidrar men på olika sätt. Samtidigt måste man ha i åtanke att det alltid finns en variation, och att naturen förändras kontinuerligt. En del faktorer, som vädret, går inte att påverka men kommer att variera och avgöra kalvvikterna idag. Gemensamma krafter och samarbete kan dock förändra en biotop, konkurrenssituationen, sammansättningen i en älgpopulation samt vilka djur som ska utgöra framtidens avelsmaterial, även om det sistnämnda i praktiken kan vara svårt. Det krävs att vi är adaptiva i vår förvaltning med målsättningar, åtgärder, observationer, utvärderingar och revideringar. I ett historiskt perspektiv är viktigt att komma ihåg att vi idag har en låg medelålder hos korna. Bara det gör att kalvvikterna – även om allt annat lika – är lägre jämfört med 1960-talet då kornas medelålder var högre. Äldre kor föder tyngre kalvar. Lägg därtill att foder- och konkurrenssituation för älgarna har förändrats!