Runt om i Sverige i dag genomförs omfattande restaurering av våtmarker som för 100 år sedan dikades ut för att bli skogs- och åkermark. Motivet att återställa har från början ofta varit våtmarkens betydelse för ett rikt växt- och djurliv.
I dag lyfts också framförallt myrars förmåga att motverka växthuseffekten genom att binda kol samt att öka förråden av yt- och grundvatten.
Viktigt veta vad man gör
Mats Öquist, forskare på SLU, och hans kolleger vill därför ta reda på hur biogeokemin i de restaurerade våtmarkerna påverkas. Vilka konsekvenser det får för metylering och läckage av kvicksilver och produktion av växthusgasen metan, som är mycket kraftigare än koldioxid, när markerna översvämmas och blir syrefria igen.
– Man har nog från början inte tänkt på att man skulle få negativa effekter som ökad metanproduktion och kvicksilverläckage. När samhället satsar så stort på restaurering av våtmarker som görs nu är det viktigt att veta vad man ger sig in i, så att man inte får oönskade effekter, säger Mats Öquist. Och har vi tur så är detta inte ett problem, men det kan vara det. Då vill vi gärna kvantifiera det.
Blir det som förr?
På flera platser i landet jämför nu forskarna tillståndet i våtmarker som restaurerats för cirka tio år sedan med naturliga våtmarker.
– Man restaurerar för att komma tillbaka till något ursprungligt. Men frågan är om man gör det, eller får någonting annat eftersom man haft en så långvarig störning, säger Mats Öquist.
– Det vi har sett hittills är att dräneringen lett till märkbara förändringar i torven och dess sammansättning, och även efter restaurering finns det fortfarande skillnader. Det innebär bland annat att man ändrat förutsättningarna för aktiviteten på metanbildande bakterier, vilka livsmöjligheter de har i det nya.
Vill undvika ökat läckage
SLU-forskaren Karin Eklöf studerar kvicksilver i vatten som avvattnar restaurerade våtmarker.
– Vi studerar om utflödet av metylkvicksilver ökar när man restaurerat våtmarken och hur länge det håller i sig. Vi vill ju undvika att kvicksilvret når sjöar och vattendrag och anrikas i vattenlevande djur. Höga halter av kvicksilver i fisk kan vara skadligt för djur högt upp i näringskedjan, inklusive oss människor, speciellt i fosterstadiet.
– Vi ska också ta reda på om det finns områden som är mindre känsliga att restaurera och hur restaureringen kan utföras på bäst sätt. Närings- och svavelhalt i marken tror vi kan påverka risken för ökad metylering av kvicksilver, men också mängden och kvaliteten av det organiska materialet.
Forskningen finansieras av Formas, Naturvårdsverket och Skogssällskapet.
Text: Hans Hellberg
