Nyhet

William forskar för bättre sockerbetor

Publicerad: 15 mars 2021
En man i blå jacka står på ett lerigt fält. Foto.

Sockerbetor lagras ofta på åkrarna över vintern och en viktig ekonomisk aspekt är förstås att minska förluster efter skörd. William English är doktorand och anställd vid Nordic Beet Research och på SLU. Hans mål är att ta reda på hur man kan bevara sockerbetorna på bästa möjliga sätt!

Sockerbetor odlas i Sverige, mestadels i Skåne, och används för att producera socker. Betorna lagras efter skörd på åkern från mitten av november till början av februari. Lagringens termodynamik och nivåerna av mekanisk skada på betorna är de viktigaste faktorerna för förlust efter skörden som jordbrukarna kan göra något åt.

Williams doktorandprojekt testar och modellerar de här faktorerna och undersöker hur de interagerar med de fysiologiska aspekterna och hanteringsaspekterna av sockerbetsproduktionen. Det här projekt är en del av LivsID, SLU: s industri-doktorander inom livsmedelsforskningsområdet.

Sockerbetornas tålighet har testats på olika sätt

– Jag är klar med allt fältarbete för projektet och är nästan färdig med den första publikationen. I mitt fältarbete har jag till exempel mätt sockerbetans styrka före skörd med en handhållen penetrometer som är ett verktyg som mäter hållfasthet, säger William.

Han har också odlat sockerbetor i ett fältförsök där tillgången på vatten varierades. Betorna testades sedan för hållfasthet i ett labb hos en samarbetspartner i Tyskland. Dessutom har William byggt och drivit ett system för ventilation av sockerbetor vid olika temperaturer, luftfuktigheter och luftflöden.

– Nu utvecklar jag en modell baserad på tidigare data och den utvecklas riktigt bra, säger William.

En agronom och ekonom från Australien

William kommer från Australien där han växte upp på en gård (tyvärr utan sockerbetor eftersom det inte finns någon i Australien). Han har en kandidatexamen i lantbruksvetenskap och en inom ekonomi. William arbetade inom boskapsindustrin som ekonom innan han flyttade till Sverige 2009. Här arbetade han med fältförsök för Hushållningsällskapet Skåne. där också hans nuvarande doktorandprojekt dök upp.

Bland överraskande betor och kraschade drönare

Har du haft några överraskande resultat?

– Många tack och lov! Sockerbetor som odlas på mark behandlad med mycket kalk kan lagras mycket bättre men visar ingen skillnad i mekaniska egenskaper. En annan överraskning var att enligt min modell verkar luftflödet i en sockerbetshög vara mycket mindre än jag trodde.

– Jag samlar forskning från 50-talets USA, 90-talets Storbritannien på 90-talet, forskning från dagens Belgien, Nederländerna och Tyskland, från energivetenskap, frånforskning från min organisation, från äpplen och potatis och kombinerar med mitt eget fältarbete. Det överraskar mig hur roligt det är!

Att hitta en väg in i en hög med sockerbetor

Har det varit några problem i projektet?

–  Inget allvarligt. Några saker har förändrats på vägen, eftersom vi valde att fokusera på andra frågeställningar som verkade viktigare. Det har varit en utmaning att ta fram modellen jag jobbar med nu eftersom programmet jag jobbar i är helt nytt för mig

– För forskningens skull behöver jag ta mig in i stora högar med sockerbetor, , så jag har varit tvungen att bli lite kreativ för att hitta mig in, med många misslyckade försök längs vägen. Dessutom har jag kraschat ett par drönare ...

Vilka kommer dra nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att mina resultat kommer att vara användbara för sockerbetsodlarna i Sverige och Danmark. Men även andra jordbrukare runt om i Europa och världen där sockerbetor lagras i stora högar där de skördas. Dessutom kommer artikeln jag skriver om metodutveckling också vara användbar för andra forskare.

En förvånad men exalterad sockerbetsforskare

– Jag är inte säker på om jag någonsin sa ja till positionen. Jag var lite orolig över mina kvalifikationer med tanke på att jag aldrig hade forskat på sockerbetor eller lagring efter skörd, men jag sa inte nej. Och det var det bästa icke-svaret jag någonsin har gett! Jag tror inte att jag är den mest kunniga personen i världen om vad som händer med sockerbetors efter skörden, men jag jobbar med det och jag är möjligen nu mest exalterad av ämne.

– Att vara industridoktorand tar lite tid eftersom det är mer att administrera och kanske även fler förväntningar att hantera, men det finns många fördelar som väger upp nackdelarna! Jag gillar verkligen branschens stöd, att ha tillgång till forskningsresurser (utrustning, samarbete, pengar, kloka människor) dubbelt upp och få inblick i olika sätt att vara forskare.

Vad gör du när du inte jobbar?

- För att citera ett av mina favoritband (och till stor del tack vare covid) är livet lite ”From A to B, to A to Bed. Wake up at A”. Men jag är väldigt tacksam för att B inte är mitt köksbord och att det andra A inkluderar att hämta min dotter från förskolan och ha två timmar tillsammans med henne. På helgen hinner jag oftast med lite annat som en utflykt utanför stan eller att spela australiensisk fotboll.

– När min doktorsavhandling är klar hoppas jag kunna fortsätta hos min arbetsgivare som forskare, men att arbeta med fler aspekter än lagring efter skörd, avslutar William.

Fakta:

LivsID är ett industridoktorandprogram som ägnar sig åt forskning och utbildning inom livsmedelsrelaterade ämnen. Programmet involverar nio företag och sju avdelningar vid SLU. Industridoktoranderna är anställda hos det företag där projektet har sin hemvist och ägnar sig åt tillämpad forskning inom livsmedel. Genom LivsIDs aktiviteter interagerar de också med varandra och skapar ett nätverk mellan akademi och företag.

Programmet initierades med stöd av regeringen som en del av den nationella livsmedelsstrategin. Programmet startade under hösten 2018 med initialt 10 projekt. Ytterligare ett projekt är associerat. LivsID pågår i Alnarp, Umeå och Uppsala.

Läs mer om LivsID här.


Kontaktinformation

Porträttfoto av en leende man. Foto.

William English

william.english@slu.se