Nu är det full fart i våtmarkerna. Det är snart dags för fåglarna att bilda par och få ungar. Sverige har skapat många våtmarker för att gynna våtmarksfåglarna och nu följer forskare på SLU upp hur de fungerar. En viktig slutsats från en studie i Uppland är att det i de flesta fall är effektivast att satsa på många små våtmarker. Då får man flest fåglar för pengarna.
Sedan 1900-talets början har 60–70 procent av världens våtmarker försvunnit på grund av utdikning inom jordbruket och urbanisering. Det är bland annat ett problem för alla de fåglar som trivs i våtmarker. För att vända trenden har många länder, däribland Sverige, satsat stora summor pengar på att skapa nya våtmarker. Trots detta saknas storskaliga utvärderingar av hur egenskaper hos skapade våtmarker och det omgivande landskapet kan kopplas till mångfald av fåglar och framgång vid häckning. Doktoranden Ineta Kačergytė och hennes kollegor vid SLU och i Polen bidrar till att fylla denna kunskapslucka.
I studien, som nyligen publicerades i Biological Conservation, har de besökt 89 skapade våtmarker i Uppland. Två gånger i maj när fåglarna börjat häcka och två gånger i juni–juli när de föder upp ungarna. För att inventera fåglarna gick de runt våtmarken och noterade de fåglar de såg, antal ungar och par.
– För att avgöra vilka fåglar som var ett par tittade vi på deras beteende – bobyggande, uppvaktning och revirhävdande, berättar Ineta Kačergytė.
Totalt hittade de 38 arter, 1521 par och 2024 ungar. De vanligaste arterna var gräsand (218 par), sothöna (197) och knipa (94), men det fanns också lite ovanligare arter som årta, svarthakedopping och brunand. Forskarna jämförde fågelförekomsten på varje plats med andra data om våtmarken (djup, storlek, form, vegetation) och omgivningen (stads-, skogs- eller jordbrukslandskap).
– Vi såg bland annat att artrikedomen var högre i våtmarker med grunda stränder och lägre i våtmarker som var igenväxta med vass och omgivna av träd. Det är i linje med dagens rekommendation om hur man bäst skapar våtmarker, säger Ineta Kačergytė.
Att häckningen är mindre framgångsrik i våtmarker som är omgivna av skog kan bero på att sådana våtmarker ofta är näringsfattiga och inte erbjuder lika mycket föda för våtmarksfåglar. Men också skillnader i skötsel av våtmarker i skog respektive jordbrukslandskap kan spela in.
En viktig slutsats handlar om storleken på våtmarkerna. Det finns fler arter, häckande par och ungar i en enskild stor våtmark än en liten våtmark. Men om man istället jämför den stora våtmarken med många små (av samma totalarea) är det ungefär lika många arter och par men fler ungar i många små.
– Det är kanske inte så förvånande, eftersom det på sätt och vis finns fler habitat. De små våtmarkerna har tillsammans en längre strandlinje och det är en miljö där många arter söker föda. De erbjuder också mer varierade livsmiljöer eftersom varje vårmark har lite olika förhållanden. Dessutom minskar risken för konflikter bland starkt revirhävdande arter när de har fler platser att sprida ut sig på i landskapet, säger Ineta Kačergytė.
Eftersom små våtmarker är billigare att anlägga så kan det också vara mer kostnadseffektivt att satsa på sådana.
Ineta Kačergytė, doktorand på institutionen för ekologi, SLU
018672718
ineta.kacergyte@slu.se
Tomas Pärt, professor på institutionen för ekologi, SLU
018672704
tomas.part@slu.se
Kačergyte I, Arlt D, b, Berg Å, Żmihorski M, Knape J, Rosin Z, Pärt T 2021 Evaluating created wetlands for bird diversity and reproductive, Biological Conservation success
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0006320721001361
(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Klicka för högupplöst bild. Fotograf ska anges.)
Svarthakedopping (Podiceps auritus) var vanligare i studien än vad forskarna hade förväntat sig. Populationen har ökat under 2000-talet och skattas nu som livskraftig i Sverige. Den är rödlistad i Europa. Foto: Ineta Kačergytė
Ladda ner högupplöst bild av svarthakedopping
Sothöna (Fulica atra) var en av de vanligaste arterna i studien, men den är faktiskt rödlistad i Europa. Foto: Ineta Kačergytė
Ladda ner högupplöst bild av sothöna
Gräsandshona med ungar. Förmodligen är det hennes egen kull plus en som hon har ”adopterat”. Hos kniporna (och andra änder) förekommer även boparasitism där honor dumpar ägg i andra honors bon. Även det kan leda till onormalt stora kullar av ungar. Foto: Ineta Kačergytė
Ladda ner högupplöst bild av gräsänderna
En av lokalerna i studien var Dalkarlskärret utanför Uppsala. I det omgivande landskapet finns mycket skog men området närmast stranden är ganska öppet vilket är positivt för fåglarna. Dalkarlskärret är också ett populärt område för utflykter. Foto: Ineta Kačergytė
Att skapa en våtmark handlar vanligtvis om att gräva en sänka och fylla den med vatten – i vissa fall ansluts andra vattensamlingar via diken. Ibland skapas öar eller liknande i våtmarken. En del av de skapade våtmarkerna i studien hade en historia som våtmark men de hade dränerats för att användas som åker eller skogsbruk.
