Forskare på SLU kommenterar ICES vetenskapliga råd för fisket i Östersjön
- Läget för torsken är kritiskt och beståndets lekbiomassa är så låg att det allvarligt hotar torskens förmåga att reproducera sig. Då är det nödvändigt att stoppa fångsten, säger Mikaela Bergenius Nord, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) och ordförande i ICES arbetsgrupp WGBFAS som arbetar med rådgivning för Östersjön.
Torsken i Östersjön är uppdelad i två olika bestånd: det östra och det västra. För det västra beståndet kommer ICES att ge sina fångsråd först i september på grund av att arbetsgruppen inte ansåg att beståndanalysen var tillräckligt tillförlitlig.
För skarpsillen rekommenderar ICES att rådet om fiskemöjligheter kan ökas med 18 procent jämfört med rådet för 2021. Plattfiskbestånden är i de flesta fall starka, och fisket bedöms vara långsiktigt hållbart.
Sänkta fångstråd för sill i Egentliga Östersjön
För sill/strömming* ger ICES nu råd för tre förvaltningsområden/bestånd i Östersjön: Egentliga Östersjön, Rigabukten och Bottniska viken. I Egentliga Östersjön rekommenderar ICES att fångstmöjligheterna (kvoterna) sänks med 36 procent jämfört med rådet för 2021.
- Sillbeståndet i Egentliga Östersjön fiskas för hårt idag och lekbiomassan är nära en kritisk gräns för när ungfiskproduktionen kan påverkas negativt. Det finns därutöver vissa osäkerheter främst kring skattningen av ungfiskproduktionen i närtid, och vi vet också att det förekommit felrapporteringar när det gäller landningarna av sill och skarpsill. Detta leder till osäkerheter i våra resultat och kan påverka fångstråden från år till år, säger Mikaela Bergenius Nord.
I Rigabukten bedömer ICES att sillråden kan höjas med 26 procent jämfört med rådet för 2021.
Strömmingsfisket i Bottniska viken kan öka
Sedan 2019 har det rått osäkerheter i underliggande data, vilket har försvårat beståndsuppskattningarna för strömmingen i Bottniska viken. För att komma tillrätta med problemen har ICES under 2020-2021 gjort ett omfattande arbete med att kvalitetssäkra data och beräkningsmetoder,vilket har resulterat i en ny beståndsmodell. Både den nya modellen och dess tillämpning i det nya rådet har kvalitetssäkrats av internationella oberoende experter.
Analysen enligt den nya modellen visar att bestånden är större än ICES tidigare beräknat och att beståndet har fiskats på en nivå som ligger under den nivå som leder till förvaltningsmålet MSY*. För i år, 2021, rekommenderar nu ICES istället en fångst om 117 485 ton, vilket är en ökning med 81 procent jämfört med fjolårets råd. För 2022 rekommenderas sedan en sänkning på 5 procent (till 111 345 ton) jämfört med det nya rådet för 2021.
- Rådet om fiskemöjligheter ökar så pass mycket för 2021 eftersom vi i och med den nya modellen nu återigen kan ge ett råd som baseras på Fmsy (maximalt hållbart uttag) och inte som tidigare enligt försiktighetsprincipen. Den nya beståndsanalysen ger oss också en säkrare bild av mängden biomassa över tid, säger Mikaela Bergenius Nord.
ICES vetenskapliga rådgivning kommer nu att beaktas av EU-kommissionens som tar fram förslag på kvoter. Efter förhandlingar mellan EU:s medlemsländer fattas sedan beslut om 2022 års kvoter i oktober.
Samtliga fångstråd för Östersjöbestånden finns här på ICES webbplats
Mindre stor sill/strömming i skärgården påverkar kustfisket
Enligt ICES bedömningar finns det alltså gott om sill/strömming i Bottniska viken. Samtidigt vittnar kust- och fritidsfiskare om kraftigt minskade fångster längs kusten.
- Att kust- och fritidsfisket samtidigt kan uppleva att fångsterna minskat kraftigt beror inte på att det är ont om strömming i Bottniska viken utan på att förekomsten av större individer har minskat, vilket också syns i ICES analyser. Kust- och fritidsfisket är helt inriktat mot stor strömming, säger Ulf Bergström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).
Minskningen av stor strömming beror sannolikt på flera samverkande faktorer. Man vet att det finns lokala lekbestånd av strömming, även om kunskapen om dem är ofullständig. Ett högt fisketryck lokalt skulle därmed kunna medföra att vissa lekbestånd minskar, trots att beståndet som helhet är stort. Även den växande populationen av gråsäl, vars diet är främst inriktad på just stor strömming, kan bidra till att den stora strömmingen minskar lokalt.
För att skydda lokala lekbestånd förs diskussioner om begränsningar av fisket närmare kusten, genom att flytta ut trålgränsen alternativt att inrätta fredningsområden.
- Begränsningar i fisket närmare kusten skulle kunna vara en bra åtgärd för att öka mängden stor strömming, men eftersom kunskapen om strömmingens vandringsmönster är begränsad är det svårt att bedöma hur effektiv en sådan åtgärd kan vara. Om man vill få tillbaka en högre andel stor strömming i beståndet så är en säkrare åtgärd att minska den generella fiskeridödligheten, alltså sänka fångstkvoterna. Men den är svårare att genomföra och kräver samsyn med andra berörda länder eftersom ett sådant beslut måste fattas på EU-nivå, säger Ulf Bergström.
Fokus på MSY ger fler – men mindre – sillar/strömmingar
En bidragande orsak till minskningen av stor strömming är enligt forskarna vid SLU målet för EU.s gemensamma fiskeripolitik och förvaltning: MSY, Maximum Sustainable Yield*.
- Fiske leder vanligen till att ett fiskbestånds storleksstruktur förskjuts mot mindre storlekar eftersom fisket ofta riktas mot de större och äldre individerna. Förvaltning enligt MSY syftar till att maximera det långsiktiga uttaget av biomassa ur enskilda bestånd utan att riskera dess reproduktionsförmåga. Även om dagens förvaltning är hållbar enligt MSY så finns det inget som garanterar att stora individer fortsatt är vanliga i bestånden, säger Daniel Valentinsson, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).
Det finns EU-beslutade förvaltningsmål om en sund storleksstruktur för de kommersiella fiskbestånden, men det målet är inte operativt på samma sätt som MSY-målet i dagens förvaltning.
- Eftersom fokus ligger helt på MSY och en långsiktig maximering av fångstbiomass så tar dagens rådgivning och förvaltning ingen hänsyn till den minskade förekomsten av stor strömming. Vill vi se en utökad hänsyn till att bestånden skall ha en sund storleksstruktur så behöver både förvaltning och forskning fokusera på att utveckla och förändra de förvaltningsmål som styr besluten på EU-nivå, säger Daniel Valentinsson.
Forskning för ökad kunskap om sill/strömming
För att förbättra kunskapen om lokala lekbestånd har Havs- och vattenmyndigheten initierat ett projekt där SLU och Stockholms universitet gemensamt samlar in sill/strömming längs hela ostkusten. Genom att göra genetiska analyser kan man sedan beskriva förekomsten av lokala lekbestånd, en kunskap som är central för att man i framtiden ska kunna förvalta sillen/strömmingen med högre precision än idag.
SLU kartlägger även sillens/strömmingens lekområden längs kusten och undersöker förändringar i sillens/strömmingens storleksstruktur för att förbättra kunskapsunderlaget för en ekosystembaserad fiskförvaltning, och för att kunna ta fram kunskapsunderlag för mer pricksäkra åtgärder som kan skydda sillen/strömmingen i kustzonen.
Ett mer omfattande material om sill/strömmning i Östersjön, finns i vår FAQ. Här svarar forskare från SLU Aqua på frågor om bestånden och om fiskets påverkan, om hur fiskeripolitikens mål och målkonflikter påverkar både rådgivning och förvaltning, och om vilka åtgärder som krävs för livskraftiga bestånd av sill/strömming både i utsjön och i skärgården.
