Kontaktinformation
Magnus Nelin.
press@slu.se
I år höll SLU två seminarier som sändes live från campus i Ultuna. Drygt 400 personer följde de två seminarierna under eftermiddagen den 6 juli. Rubrikerna för dagen var ”Antibiotikaresistens - den tysta pandemin hotar människor, djur och miljö” och ”En ny skogspolitik på väg – vem sätter agendan?”. Två aktuella ämnen som engagerar många.
Här diskuterades risken med att all behandling av djur och människor med antibiotika ökar förekomsten av resistenta bakterier, vilket i sin tur kan påverka framtida möjligheter att behandla sjuka människor och djur. Det hjälper inte att några länder, liksom Sverige, tar sitt ansvar om inte alla gör det. Bakterier, likväl som virus, bryr sig inte om landsgränser och vi drabbas alla av en oansvarsfull användning av antibiotika.
Seminariet fokuserade på frågorna.
Deltagarna var eniga om att friska djur, rena stallar och god hygien är vägen mot mindre antibiotikaanvändning. Och att vi i Sverige är rätt bra i jämförelse med andra länder där det sjukdomsförebyggande arbetet inte kommit så långt och man därmed behöver använda mer antibiotika för att behandla sjuka djur.
Att ett helhetsgrepp för att förbättra djurvälfärd och djurhälsa är en bättre väg än enskilda märkningar av livsmedel som ”antibiotikafria” var alla överens om. Friska djur behöver inte antibiotika, men sjuka måste få behandling och alla djurprodukter i butikerna är fria från antibiotika, eftersom karenstider säkerställer att läkemedel lämnat kroppen innan djurprodukter blir livsmedel.
En snabb undersökning bland tittarna visade att i början av seminariet skulle en majoritet kanske kunna tänka sig att betala mer för livsmedel med ”antibiotikafri”-märkning men i slutet hade siffrorna vänt så att endast en liten minoritet tyckte detta vore värt att betala mer för.
Sammanfattningsvis var alla överens om att de olika intressentgrupperna behöver samarbete för att komma till rätta med utmaningarna. Det framgick även att det hälsohot som antibiotikaresistens utgör, endast kan lösas genom att forskare från olika discipliner samverkar, ett så kallat One Health-perspektiv. Och det krävs att beslutsfattare lyssnar på vetenskapen och tar ansvar och inte skjuter problemet på framtiden.
Den svenska skogspolitikens utformning är föremål för diskussion igen. Men finns det förutsättningar att nå bred politisk enighet om skogens oförenliga mål? Vem sitter i förarsätet? Har vi en otydlig skogspolitik? Vad ska vi ha skogen till? Det var frågor som diskuterades under seminariet.
Det visade det sig att de flesta var överens om mycket, trots den höga konfliktnivån kring skogen som kan märkas i media och i dagsdebatten.
Samtalen handlade om hur äganderätten och andra rättigheter balanseras mot varandra och att det är många trådar att hålla ihop. För att klara det behövs helhetssyn och tydlighet. Men trots allt finns stora skillnader i perspektiv och ideologi.
Eftersom det i dag finns fullt med konfliktytor så fick vi höra av många i panelen att politiken behöver sätta ner foten. Flera av de deltagande politikerna anser att det behövs en ny skogspolitik med tydligare inriktning och direktiv.
Ett förslag var också att behövs en parlamentarisk skogs- och miljöberedning för att hantera den situation som vi har nu och därmed ett skogspolitiskt ställningstagande. Men också att det finns en del pågående processer inom skogspolitiken som bör leda till förbättring. Och därför finns det anledning att känna hopp.
Text: Magnus Nelin
Foto: Mårten Granert-Gärdfeldt.
Bildtext: Sverker Olofsson var moderator för seminariet "En ny skogspolitik på väg – vem sätter agendan?" Studenten Emilia Barsk stöttade Sverker som side kick. Emilia höll också kontakt med tittarna under sändningen.
Magnus Nelin.
press@slu.se