Miljöanpassat skogsbruk bidrar till bevarande av hotade skalbaggar

En fortsatt negativ trend syns för många skogslevande arter, bland dessa är skalbaggar som lever av och i döda träd, så kallad död ved, välrepresenterade. Många av dessa skalbaggar har höga krav på sin miljö och är därför bra indikatorer på ett landskaps naturkvalitéer. För att motverka den negativa trenden undersöks olika åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden i våra skogar.

Några exempel på åtgärder är landskap som kombinerar bevarande av biologisk mångfald med att använda skogen till produktion och mänsklig rekreation, som har etablerats av flera skogsbolag; Kunskapsskogar av Holmen, Mångfaldsparker av SCA och Ekoparker av Sveaskog, där denna studie bedrivits. Hittills har inga större vetenskapliga studier gjorts för att utvärdera betydelsen av dessa landskapssatsningar för biologisk mångfald.

Större rikedom av rödlistade arter i ekoparker

I en ny studie har forskare från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, använt data som Sveaskog samlat in under tre års tid, 2010 – 2013, för att undersöka vedlevande skalbaggar i ekoparker och konventionellt brukade landskap i Västerbotten och Småland.

Forskarna har undersökt artsamhällen; antal arter och individer av vedlevande och rödlistade skalbaggar i de olika landskapen. De har också kartlagt lokala förekomsten av död ved, både mängd och mångfald.

– I Ekopark Hornsö i Småland påträffades fyra gånger så många rödlistade skalbaggsindivider än i vårt referensområde i närliggande konventionellt brukad skog. Även i Ekopark Käringberget i Västerbotten var antalet rödlistade individer dubbelt så högt som i referensområdet, Anne-Maarit Hekkala, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Trettiofem rödlistade arter var dessutom unika för ekoparkerna, de återfanns inte i referensområdena. Bland annat raggbock, hårig blombagge och orangefläckig brunbagge.

Forskarna såg också tydliga skillnader i artsamhällen mellan ekoparkerna och referensområdena.

– Många typiska arter i ekoparken i södra Sverige var beroende av lövskog och en variation av död ved, medan de konventionella landskapen huserade vanligare skalbaggsarter, säger Albin Larsson Ekström, doktorand vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö.

Skillnaderna mellan ekopark och referensområde var större i södra Sverige än i norra, något som forskarna ska undersöka vidare i kommande projekt.

Landskapen skiljer sig åt

Att det finns fler rödlistade arter i ekoparkerna kan bero på att det där finns mer äldre skog, fler naturvårdsområden och högre förekomst av död ved lokalt än i konventionellt brukade landskap.

Forskarna såg att mängden död ved på lokal nivå var viktig för att förklara artrikedom och antal individer hos både vedlevande och rödlistade skalbaggar i södra Sverige, men fann ingen effekt i norra Sverige.

– Det skulle kunna ha att göra med en längre och intensivare markanvändning i södra Sverige där varierade skogar med inslag av löv, död ved och stora träd konverterats till förenklade granskogar. I norra Sverige har omvandlingen av skogslandskapet inte varit lika drastisk. Självklart är markanvändningen intensiv i norra Sverige också, men den kanske inte har hunnit lika långt, säger Anne-Maarit Hekkala.