Hållbar kost: Vi måste tänka på fettet också

Sedan det blev tydligt att höginkomstländer måste minska sin konsumtion av animaliska livsmedel på grund av deras stora miljöpåverkan, har forskare och beslutsfattare betraktat proteinet som det näringsämne som måste hanteras särskilt noggrant i kostomläggningen.

Men en fullgod fettkonsumtion är också nödvändig för god hälsa, och precis som proteinet (faktiskt i ännu högre grad) kommer stora delar av fettet från animaliska livsmedel. Forskare från SLU och KI redovisar nu den första studie där globala fettkonsumtionsmönster har granskats ur hållbarhets- och hälsoperspektiv. Ett viktigt syfte var att undersöka om vi kommer att behöva öka fettproduktionen i världen, och vilken strategi som i så fall är bäst.

Studien visar att fettkonsumtionen ligger under den rekommenderade nivån i många stora tätbefolkade regioner i världen. Detta har en negativ inverkan på befolkningens näringsstatus, och bidrar till en otillräcklig kaloriförsörjning och näringsbrist när det gäller fettlösliga vitaminer och essentiella fettsyror. Å andra sidan konsumerar vissa regioner mer fett än dagens globala rekommendationer förespråkar, även om det är oklart om detta innebär några negativa hälsoeffekter.

– Fett har flera viktiga funktioner i människokroppen, t.ex. som strukturella enheter i membran, som energiförråd och som föregångare till metaboliska föreningar som är involverade i immunsvar. Det finns mycket vi ännu inte vet om olika fetttypers hälsoeffekter och det finns ett brådskande behov av att detta klargörs. Många nya studier verkar bekräfta hypotesen att inte alla mättade fetter har samma effekt på hälsan, säger Federica Laguzzi, forskare på KI och medförfattare till studien.

Enligt forskarnas beräkningar behövs det ytterligare 45 miljoner ton kostfett för att regioner med underskott på fett ska kunna nå upp till den rekommenderade målsättningen. Befolkningsökningen kommer att göra att gapet mellan behov och nuvarande produktion kommer att bli betydligt större år 2050 (cirka 110 miljoner ton) och ännu större om vi strävar efter den högre fettkonsumtion som förespråkas av t.ex. de nya nordiska näringsrekommendationerna eller EAT-Lancet-rapporten.

Om vi ska täcka upp denna brist har vi flera alternativ. Att öka produktionen av djurbaserade fetter i form av fläsk och mejerivaror – som är dagens två största fettkällor globalt – är inte önskvärt på grund av hög miljöpåverkan. Däremot kan vi öka konsumtionen av ister och talg, eftersom konsumenternas preferenser gör att mycket av det som produceras används till annat än livsmedel, eller rent av blir avfall, trots att dessa fetter kan ha vissa hälsofördelar jämfört med t.ex. smör.

Att öka produktionen av växtbaserade fetter innebär dock också utmaningar. Produktionen av soja- och palmolja har t.ex. historiskt sett orsakat avskogning.

– Ett starkt skydd av den återstående regnskogen är av största vikt, säger Bojana Bajzelj, som är postdoktor vid SLU och artikelns huvudförfattare. Därefter kan palmoljeproduktionen ökas genom högre avkastning i befintliga plantager. Där finns det fortfarande mycket potential.

I tempererade klimat verkar rapsolja vara den starkaste kandidaten för tillförsel av hälsosamt fett. Raps bör dock inte odlas oftare än vart femte till sjunde år i en växtföljd för att motverka angrepp av sjukdomar och skadedjur, vilket begränsar mängden rapsolja som kan produceras.

Det som kan ge störst bidrag till en ökad tillgång på kostfett är enligt forskarna att ta tillvara de stora mängder ätliga oljor som idag används till annat än livsmedel.

– Tyvärr är det svårt att ens uppskatta hur mycket av dessa oljor som används till annat än livsmedel, berättar Elin Röös, som är universitetslektor vid SLU. Vi hittade stora variationer i den statistik som finns. Enligt USA:s jordbruksdepartement (USDA) handlar det om 50 miljoner ton, medan det enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) rör sig om 90 miljoner ton. Detta belyser hur lite detta ämne har uppmärksammats hittills.

I artikeln tar forskarna även upp mikrobiella oljor som en intressant framtida fettkälla. Vissa mikroorganismer kan nämligen ackumulera stora mängder olja – upp till 70 procent av biomassan – och de har en fettsyrasammansättning som liknar den hos växtoljor.

– Omvandling av restprodukter som halm, flis och sågspån till värdefull olja med hjälp av fettinlagrande jästsvampar testas t.ex. vid SLU, berättar Elin Röös. Produktionskostnaden och konsumentacceptansen kommer dock att ha stor betydelse för de mikrobiella oljornas framtid.

Kontaktpersoner

Bojana Bajzelj, postdoktor
Institutionen för energi och teknik
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
bojana.bajzelj@slu.se, 072-208 40 24

Elin Röös, universitetslektor
Institutionen för energi och teknik
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
elin.roos@slu.se, 070-305 77 10

Artikeln

Bojana Bajželj, Federica Laguzzi & Elin Röös. 2021. The role of fats in the transition to sustainable diets. Lancet Planet Health. https://doi.org/10.1016/S2542-5196(21)00194-7