Vid Trollberget i Vindelns kommun genomför SLU inom EU-projektet Grip of Life ett stort projekt om dikesforskning. Man ska ta reda på hur vattenkvalitet och kolbalans påverkas när diken rensas eller läggs igen. Målet: att hitta metoder som bättre kombinerar ett modernt skogsbruk med hänsyn till skogens värdefulla vattendrag och våtmarker.
Avsikten är att ta fram tillvägagångssätt som lever upp till Skogsstyrelsens och skogsbrukets målbilder för god miljöhänsyn.
Forskningen genomförs i ett 50 hektar stort hygges- och myrområde i anslutning till vattendraget Krycklan och dess Natura 2000-område.
Redan i fjol lades 1 kilometer diken igen i anslutning till Stormyren. Och i veckan rullar grävmaskiner in för att rensa 1,4 kilometer diken.
Mäter vattenkvalitet ur flera aspekter
Under sammanlagt fyra år ska forskarna mäta vattenkvalitet utifrån bland annat grumling och sedimenttransport, biodiversitet, kvicksilver, näringsämnen samt kol 14 i de diken som rensas och jämföras med diken som lämnas orörda. På myren och vid diken som lagts igen mäts också kolbalans och läckage av växthusgaser.
SLU-forskaren Eliza Maher Hasselquist ansvarar för forskningen:
– Vi vill ge en bred bild av allt som händer och som kan hjälpa myndigheterna att ta beslut om vilka åtgärder som är bäst. Hur får vi mest miljönytta med så lite negativa påverkan som möjligt.
– Det kan handla om att sänka grundvattennivån med diken vilket gör att träden växer snabbare och kolsänkan ökar. Det kan också handla om att återskapa våtmarker för att öka markens förmåga att ta emot vatten, alltså som klimatanpassning, och skapa viktiga miljöer för den biologiska mångfalden.”
Ökat intresse för diken
Skogsägarnas intresse att rensa diken har ökat en hel del de senaste åren. Därför är Elisabet Andersson, ekolog på Skogsstyrelsen, extra nöjd med den stora forskningsinsatsen.
– Det finns ett stort behov av kunskap inom detta område. Hittills har det saknats forskning om flera av dikesrensningens effekter och funktionen av vattenvårdsåtgärder. Jag ser också fram emot att ta dit grupper och berätta om resultaten, säger hon.
– Vi hoppas få fram exempel på hur man kan rensa diken och samtidigt minimera skador i nedströms liggande vatten. Det är viktigt att planera bra och vidta åtgärder så att rensningen inte orsakar slamtransport i bäckarna nedanför. Med hjälp av till exempel översilningsområden fångas sediment som frigörs när man gräver.
Katalysator för åtgärdsarbete
Tobias Eriksson är vattenekolog på Länsstyrelsen i Västerbottens län. Han ser ett stort behov av ökad kunskap om hur vattenkemin och dynamiken i vattenflöden påverkas i samband med att man lägger igen diken och restaurerar våtmarker. Inte minst med hänsyn till de satsningar som görs för att restaurera våtmarker runt om i landet.
– I projektet Grip on Life hoppas vi kunna ta fram modeller för hur åtgärder ska göras och öka kunskapen om när åtgärder fungerar och inte. Bli katalysatorer för kommande åtgärdsarbete, säger Tobias Eriksson.
Olika storlek på kantzoner
Dessutom studerar forskarna vilken effekt kantzoners storlek kring en bäck har på vattenkemin.
– Skogsbolaget har lämnat 5 respektive 15 meter breda zoner på båda sidor om bäcken för att se vilken skillnad det innebär för vattenkvaliteten, biodiversiteten samt läckage och bindning av växthusgaser, säger Eliza Maher Hasselquist.
Mätningar i området har pågått i två år och fortsätter i två år till. 15 forskare deltar inom tio olika projekt. Forskningen bedrivs i samarbete med Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen i Västerbotten samt markägaren Holmen Skog.
Text: Hans Hellberg