Innan kvigan kalvar första gången utgör hon en kostnad. När hon tagits in i mjölkproduktionen tar det ett antal laktationer innan hon som ko har betalt av kostnaderna för sin egen uppväxt och börjar generera ett överskott. En svensk mjölkko lever i genomsnitt fem år. Efter bara två till tre laktationer, dvs perioder mellan att en ko kalvar och sinas, tas hon av olika orsaker ur produktion och går till slakt.
Längre livslängd = ökad hållbarhet?
Mikaela Lindberg, som är universitetslektor i hållbarhetsaspekter på djurhållning, leder ett projekt som undersöker om längre livslängd hos korna kan leda till ökad hållbarhet. Det är ett fyraårigt projekt som inleddes 2019.
Resultaten har inte publicerats ännu men en del resultat presenterades under Mjölkveckan i oktober av Mikaela.
– Vi i projektet håller fortfarande på med våra beräkningar. Den ekonomiska delen görs av Helena Hansson som studerar siffror från Jordbruksverket och Kokontrollen för att se hur ekonomiska faktorer samverkar med kornas livstid, säger Mikaela Lindberg.
Hur går det med mjölkkvaliteten?
Den del av det tvärvetenskapliga projektet som handlar om mjölkkvaliteten har kommit längst. Det finns en oro för mjölkens processegenskaper när kon är äldre. Celltalen, som vanligen indikerar att en ko håller på att få en inflammation i juvret, är också högre från äldre kor. Men det finns ingen tidigare forskning på om dessa högre celltal har en negativ effekt på kvaliteten.
– Forskarna, Åse Lundh, Sigrid Agenäs och Monika Johansson (alla från SLU), har tagit in massor av mjölkprover. Vi vet att höga celltal i mjölken inte är bra. Därför jobbar forskarna nu i labbet med att undersöka om det finns skillnader i celltal mellan äldre och yngre kor. Forskarna undersöker också om andra parametrar i mjölken som t ex proteinprofil, plasminogenaktivitet samt koaguleringsegenskaper skiljer sig mellan yngre och äldre kor, säger Mikaela Lindberg.
Celltalen påverkar också vilket pris som lantbrukaren kan få för mjölken.
Simuleringar för att undersöka producerat kött, mjölk och metan
I den del av projektet som Mikaela själv ansvarar för görs datasimuleringar där hon laborerar med olika faktorer för att studera vad som påverkar mängden producerat kött och mjölk samt metan.
– Det är jag tillsammans med forskarna Julie Clasen och Freddy Fikse (Växa Sverige) som simulerar olika besättningsscenarier i ett dataprogram. Vi lägger till exempel in hypoteser om att korna blir friskare, att man könssorterar sperma så att de bästa korna får kvigkalvar, eller att man slaktar ungdjuren tidigare så att de därmed producerar mindre metan.
– Vi har tagit fram åtta olika scenarier – där vi alltså undersöker effekten av besättningsstatus och rekryteringsstrategi på mängden kött och mjölk och mängden metan.
Här studerar man också vad som händer om man från början låter kor som är produktiva semineras med en köttras. De kalvarna kan då gå till slakt tidigare och i och med att de lever en kortare tid släpper de inte ut lika mycket metan.
– Metanberäkningarna som görs av forskaren Mohammad Ramin på SLU är på besättningsnivå och på sätt och vis mer komplicerade än de andra beräkningarna. Det här är ju modelleringar och vi kan kontrollera olika faktorer - på en gård är det ju så enormt komplext, här vet vi exakt vad vi har gjort i varje simulering!
Hur resonerar lantbrukarna?
Mikaela Lindberg har också djupintervjuat lantbrukare om hur de tänker när de ersätter mjölkkorna med kvigor. Hon undersöker hur lantbrukarna resonerar när de fattar beslut om att ta in nya kvigor och hur deras strategier påverkar metanutsläpp och ekonomi. Det finns tidigare studier som visar att man ofta tar in fler kvigor än man behöver, för att man inte vill riskera att stå utan rekryteringsdjur. Lantbrukarna föder upp alla kvigkalvar som när de sedan kalvar får ersätta en äldre ko.
– Det varierar enormt mycket och det har varit väldigt spännande att höra hur lantbrukarna tänker när de tar sina beslut. Jag kommer presentera den kvalitativa analysen av djupintervjuerna till sommaren, berättar Mikaela Lindberg.
