Nyhet

Ny bild av samisk förvaltning av naturresurser under perioden 1550–1800

Publicerad: 03 januari 2022

Hur rätten att utnyttja olika marker bestämdes bland samer i Sverige från mitten av 1500-talet fram till slutet av 1700-talet beskriver två SLU-forskare i en ny bok. Berättande källor och domstolsprotokoll från Lulesamiskt område visar hur rättigheter knutna till jakt, fiske och renbete förändrades i takt med ekonomin. När en jakt- och fiskeekonomi övergick till att bli allt mer präglad av renskötsel förändrades också vem som fick rätt att utnyttja olika resurser.

Boken “Self-Governance and Sami Communities. Transitions in Early Modern Natural Resource Management” har skrivits av agrarhistorikerna Jesper Larsson och Eva-Lotta Päiviö Sjaunja från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och ges ut av förlaget Palgrave Macmillan.

Jesper Larsson och Eva-Lotta Päiviö Sjaunja har kombinerat nobelpristagaren Elinor Ostroms teorier och metoder kring kollektivt nyttjade tillgångar med en närläsning av historiskt källmaterial. På detta sätt visar de hur skickligt och målmedvetet samer sinsemellan förhandlade om hur rättigheter till bete, fiskevatten och jaktområden skulle fördelas. De kan också visa hur olika naturgivna förutsättningar, som skog och fjäll, påverkade vilka rättigheter samiska hushåll hade till olika resurser.

I skogsområdena var rättigheterna till jakt och fiske mer exklusiva till sin karaktär, ofta med ensamrätt för enskilda samiska hushåll till fisk och bytesdjur i särskilda marker och vatten. Från 1600-talet var jakten i fjällen mer tillgänglig och bland annat öppen för fattiga samer. Det är tydligt att jakten var en rättighet som tillhörde samerna i undersökningsområdet. 1749 kom den första lagstiftningen som klargjorde nybyggarnas begränsade jaktområden.

I och med att många samiska hushåll övergick till storskalig renskötsel under 1600-talet ökade behovet av sommarbete i fjällen och vinterbete i skogen. Det var en utveckling som började hos de samer som levde närmare fjällen, men som under 1700-talet också spreds till många samer i skogsområdena. Med tiden uppstod en intensiv diskussion mellan samiska hushåll om vem som hade rätt till vilka betesområden. Den handlade inte minst om behovet av tillfälliga betesplatser längs flyttvägarna när renarna skulle flyttas mellan skogen och fjällen. För att den storskaliga renskötseln skulle fungera optimalt behövde renägarna komma överens om gemensamma regler för beten och flyttvägar över stora områden.

Renskötseln ökade i betydelse då handeln i området ökade och det byggdes upp stabila handelsnätverk. Förändringarna i markanvändningen drevs på av att samerna sinsemellan förhandlade om rättigheterna till olika betesmarker, fiskevatten och jaktområden. Svårlösta konflikter om dessa resurser mellan samiska hushåll reglerades i den lokala tingsrätten som sammanträdde en gång per år i samband med vintermarknaden. Rätten bestod av en svensk huvuddomare, samt 12 samiska nämndemän som bland annat gav förslag på lösningar i samråd med de tvistande. Nämndemännen kom från de samiska byar som ingick i tingets område och hade mycket god kunskap om den lokala markanvändningen, vilket representanter för den svenska staten saknade.

– Att beslut kring markanvändningskonflikter på 1600- och 1700-talen fattades av domstolen, som var en del av det svenska rättsväsendet, kan bara tolkas som att den svenska staten bekräftade de samiska institutionernas roll, och såg den samiska markanvändningen som legitim, säger Jesper Larsson.

I boken, som är fritt tillgänglig digitalt, används ett tvärvetenskapligt angreppsätt som inte bara fokuserar på samernas sociala organisation utan också analyserar hur det samiska samhället och de ekologiska förutsättningarna är sammanvävda. Boken ger en ny bild av hur skickligt och systematiskt den samiska ursprungsbefolkningen organiserade och förvaltade naturresurser, och hur de skapade välfungerande institutioner för långsiktig förvaltning.

– Sådan kunskap är ett viktigt bidrag till den aktuella diskussionen om urfolks rättigheter, säger Eva-Lotta Päiviö Sjaunja.

Boken riktar sig i första hand till den akademiska världen, men också till beslutsfattare och tjänstemän. Den kan också läsas av alla som är intresserade av samisk historia, särskilt hur markanvändningen har förändrats över tid.

Kontakt

Jesper Larsson, docent, universitetslektor
Institutionen för stad och land; Avdelningen för agrarhistoria
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
Jesper.larsson@slu.se, 018-67 18 53
https://www.slu.se/cv/jesper-larsson/

Eva-Lotta Päiviö Sjaunja, AgrD, forskare
Institutionen för stad och land; Avdelningen för agrarhistoria
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
Eva-Lotta.Paivio.Sjaunja@slu.se, 070-579 75 77
https://www.slu.se/cv/eva-lotta-paivio/

Boken

Jesper Larsson & Eva-Lotta Päiviö Sjaunja. 2022. Self-Governance and Sami Communities. Transitions in Early Modern Natural Resource Management. Palgrave Macmillan. xvi + 248 sidor.

https://link.springer.com/book/10.1007/978-3-030-87498-8
https://link.springer.com/content/pdf/10.1007%2F978-3-030-87498-8.pdf