För att förstå är det viktigt att känna igen de viktigaste aspekterna som undersökts i studierna. Det går inte att bara undersöka skogens förmåga att suga upp koldioxid från atmosfären via fotosyntes vilket vanligtvis bidrar till att kyla ner klimatet. Även två andra viktiga aspekter som har med hur skogen används påverkar klimatet nämligen vilka produkter som produceras av trä och hur mycket de minskar användningen av fossilt material.
Den första aspekten: att ta hänsyn till de träprodukter som tillverkas av skogarnas avverkningsvolym är viktigt eftersom träprodukterna lagrar det kol som tidigare sögs upp av den växande skogen. Beroende på vilka produkter som tillverkas av träet lagras kolet under längre eller kortare tid. Ju längre livslängd, desto längre tid tar det innan kolet släpps tillbaka till atmosfären. Byggmaterial i hus har en lång livslängd, medan pappersbaserade produkter eller energiproduktion bara ger en kortvarig lagringseffekt.
Den andra aspekten: i vilken utsträckning träprodukter minskar användningen av fossila bränslen, fossilintensiva produkter och i vilken utsträckning detta påverkar den växthusgasbalansen. Denna ersättning av produkter eller energi kallas substitution och dess klimatpåverkan kallas substitutionseffekt. Om en träprodukts fossila växthusgasbalans är mindre än dess fossila motsvarighet kan substitutionen leda till lägre utsläpp och vice versa till en klimatbelastning om träprodukten släpper ut mer än sin motsvarighet.
Alla de studier som nämndes inledningsvis undersökte alla dessa aspekter och deras växthusgasbalans: skogens kol, lagring av kol i träprodukter och substitutionseffekter. När det gäller två av dessa aspekter, nämligen skogens förmåga att ta upp koldioxid och träprodukters förmåga att lagra kol, tenderar studierna att ge liknande resultat. Olika antaganden om substitutionseffekten gör dock att studierna skiljer sig åt i fråga om huruvida mer eller mindre intensiv skogsanvändning är fördelaktigt för klimatet. Dessa skillnader blir uppenbara sett till de många olika sätt att använda trä som produkt eller energi, vilket fossilt alternativ som ersätts och vilken form av skogsskötsel som använts för att producera träet.
Tillgången till trä som används påverkar siffrorna
En mer grundläggande punkt är dock vilken mängd av träet som ersätter fossilintensiva produkter och energi. Ett alternativ är att anta att hela avverkningsvolymen i sig själv leder till substitution på grund av att den levereras till industrin. Detta är dock bara en mycket grov uppskattning och kan leda till alltför optimistiska substitutionseffekter. Det kan leda till missvisande slutsatser om klimateffekterna när alla tre aspekter, dvs. skog, träprodukter och substitutionseffekter, beaktas tillsammans. En mer nyanserad metod innebär istället att substitutionseffekterna endast beräknas vid användningen av den slutliga träprodukten. På så sätt kan typiska "produktpar" matchas, t.ex. kartongbaserade förpackningar mot oljebaserade förpackningar och på så sätt få mer realistiska jämförelser. I motsats till att uppskatta substitutionen utifrån avverkningsvolymen tar denna metod hänsyn till träförluster längs värdekedjan och till vissa användningsområden som inte har ett giltigt "produktpar", t.ex. grafiskt papper. Men även med denna mer nyanserade metod finns det fortfarande en stor variation i substitutionseffekter beroende på vilka "produktpar" som används och från vilken geografisk region de härstammar. Sammanfattningsvis går det att säga att båda sätten att uppskatta potentialen i substitution är begränsade när det gäller att ge otvetydiga råd om den mest klimatvänliga skogsbruksstrategin, som därför fortfarande är oklar. Båda metoderna utgår i stället från att substitutionseffekter uppstår enbart på grund av utbudet av avverkningsvolymer eller träprodukter och följer därmed ett "utbudsperspektiv".
Efterfrågan på trä en bättre startpunkt?
Däremot finns det ett "efterfrågeperspektiv" där förväntade referensprognoser förutser framtida mängder träprodukter som kommer efterfrågas. Här börjar analysen inte med skogen och hur mycket som avverkas följt av produktion av träprodukter som slutligen leder till substitution. Istället är riktningen den omvända och analysen börjar med ett uttryckligt "produktpar", t.ex. träramar i stället för betong och stålramar som bärande element i byggnader. Detta innebär att substitutionseffekten per produktenhet är tydlig från början men att ett möjligt framtidsscenario antas, t.ex. en ökad användning av timmerstomme. Därefter jämförs efterfrågan på träprodukter i scenariot ökad användning av timmerstomme och en referens som motsvarar hur det är idagmed varandra. Uppgiften är att utvärdera de möjliga konsekvenserna i form av förändrade balanser av fossila växthusgaser och kol från biomassa beroende på den ökade kolinlagringen i träprodukter å ena sidan, och minskningen av skogens kol på grund av ökad avverkning å andra sidan. Detta tillvägagångssätt löser därmed bristerna i det "utbudsperspektiv" som nämns ovan. Det beror på att möjligheterna att ersätta fossilintensiva produkter och energi med träalternativ i slutändan är beroende av efterfrågan. Tillämpningen av detta alternativa tillvägagångssätt enligt ett "efterfrågeperspektiv" är dock fortfarande ett undantag.
Det studierna är överens om är att det i det korta perspektivet är mer klimatsmart att låta mer skog stå kvar, men på ett längre perspektiv är det däremot mer klimatsmart att aktivt bruka skogen. När brytpunkten inträffar beror på antaganden som görs om till exempel substitutionseffekten. Fossila utsläpp måste dock minska från alla branscher om internationella politiska mål om att vara klimatneutrala ska nås. En långsiktig strategi för svenskt skogsbruk måste även balansera klimatrelaterade mål med andra uppsatta mål om till exempel biologisk mångfald, klimatanpassning och ekosystemtjänster.
