Styltflugor kan användas för att bekämpa granbarkborren

Artur Andersson har gått SLU:s femåriga hortonomprogram i Alnarp och siktar på att i framtiden arbeta med förädling på något sätt, eller inom skogsindustrin. Artur har precis färdigställt ett mastersarbete där han undersöker om styltfllugor kan användas i biologisk bekämpning mot granbarkborren.

En allvarlig skadegörare på gran

Granbarkborren, Ips typographus, är en allvarlig skadegörare på gran och minskar timmerkvaliteten. Att skörda angripet virke är en metod som används för att bli av med skadedjuret, men den här metoden har problem eftersom insekterna redan kan ha flyttat till nya träd eller ner på marken där de övervintrar.

– Styltflugorna är relativt outforskade och lite är känt om dessa nyttodjur, men de har föreslagits vara ett av de viktigaste biologiska bekämpningsmedlen för barkborrar. Flughonorna lokaliserar ett träd som angripits av barkborren. När de landat lägger de sina ägg vid ingångarna till barkborrarnas gångar. Fluglarverna går sedan in gångarna och äter upp granbarkborrar som håller på att utvecklas där, berättar Artur.

Viktiga fiender till granbarkborren

I mastersarbetet visar Artur att styltflugor är viktiga naturliga fiender till granbarkborren och användandet av doftblandningar visade sig vara attraktiva för styltflugor. Det innebär att de här flugorna troligen skulle kunna användas för effektiv biologisk bekämpning av granbarkborren i framtiden.

– Intressant nog visade resultat också att fluglarverna kan uppfatta och leta efter bytet enbart utifrån enstaka specifika doftämnen. Vissa utsöndras av granbarkborren och andra av samlevande mikroorganismer.

Fältförsök i väder och vind

Hur var det då att arbeta med flugor och granbarkborrar?

– Det knepigaste med arbetet var de fältförsök som vi genomförde. Försöken var väldigt beroende av väder och vind, vilket gjorde att vi ibland fick jobba under helger och långa dagar med kort varsel.

– Det roligaste var samtidigt att få vara ute i skogen och se att det finns organismer som försöker åtgärda de ”fel” som vi människor själva skapat i vårt moderna skogsbruk.

Arturs arbete är en del av ett större projekt som leds av forskaren Paul Becher och doktoranden Maria Sousa. Därför publiceras det inte nu, utan kommer senare att ingå i vetenskapliga artiklar.