Färre skalbaggsarter lever i död ved av främmande barrträdslag jämfört med våra inhemska granar och tallar, enligt en studie som nyligen publicerades i Journal of Applied Ecology. Men ju närmare besläktade de var med trädslagen som växer naturligt här, desto fler arter och mer liknande artsammansättning hittade forskarna.
Forskarna undersökte skalbaggsfaunan i död ved av främmande barrträdslag som contortatall, douglasgran, sitkagran och japansk lärk och jämförde med våra inhemska trädslag (gran och tall).
De såg att de främmande trädslagen generellt hade en lägre artrikedom än våra inhemska. Men släktskap hade betydelse. De främmande trädslagen som var närmare besläktade med våra svenska trädslag hade fler arter och en mer liknande artsammansättning än de som var mer genetiskt skilda.
- Artsammansättningen av skalbaggar i de olika trädslagen var direkt kopplad till trädslagens släktskap. Detta syntes tydligast när den döda veden var färsk och mer hos arter som lever av själva barken och veden än predatorer och svampätare, säger Simon Kärvemo som är försteförfattare till studien.
Av de främmande trädslagen hade contortatallen den kortaste ”genetiska distansen” till svensk tall. Den hade också flest skalbaggsarter och hyste oftare samma arter som svensk tall. Japansk lärk och douglasgran har den längsta distansen till båda våra inhemska trädslag. Det avspeglades i färre arter och en mer olik artsammansättning.
- Vi hade en riktigt snygg studiedesign med 300 stockar som vi lade tillsammans i 50 grupper med samtliga sex trädslag i varje grupp på olika hyggen. På så sätt minskade vi på yttre faktorer som kan påverka som skillnader i skogsstrukturer runtomkring, säger Simon Kärvemo
Varför är det intressant att veta?
- I många länder används främmande trädslag i hög utsträckning, och även i Sverige finns en hel del contortatall i Norrland. Då och då kommer det förslag att vi bör öka användningen av främmande trädslag i Sverige eftersom de ofta växer snabbare än våra inhemska, eller för att man med fler trädslag sprider riskerna för skogsskador i ett varmare klimat. Därför är det viktigt att förstå hur detta kan komma att påverka den biologiska mångfalden, säger Simon Kärvemo.
Större timmerman (Acanthocinus aedilis) Större timmerman fanns bara på stockar från tall-arterna. Det är en av de över 100 vedlevande skalbaggsarterna som forskarna hittade i studien. Foto: Magnus Forsberg
1/2
En av stockarna från försöket. Insekterna insamlas i flaskan. Foto: Dragos Cocos
2/2