Mysteriet tätnar rörande granens historia i Sverige

Den nya studien visar att de granar som fanns i Sverige för länge sedan, är genetiskt besläktade med de ensamma grankloner som idag kan ses högt uppe på fjällsluttningar. Det som ligger till grund för denna slutsats, är analyser av uråldrig DNA som hämtats från sjösediment. 

Stefan Bertilsson, professor på institutionen för vatten och miljö, SLU, har deltagit i studien. Han menar att de metoder för att undersöka den uråldriga DNA (paleogenetiska metoder) som använts i studien kan bli ett kraftfullt verktyg för att spåra och belysa historiska biologiska processer. 

Säkerheten i slutsatser utifrån DNA är mycket större än slutsatser utifrån pollen-analyser, eftersom DNA ger en tydligare och mer entydig koppling till det ursprungliga förekomstområdet.

Den nya artikeln visar att granen var på plats långt, långt innan den blev vanlig i Sverige. DNA-analyserna visar att den fanns i södra Sverige för 14 000 år sedan, alltså direkt efter isen smält efter den senaste istiden. Trots att granen var etablerad så tidigt, bredde den inte ut sig i någon större utsträckning. Vanligtvis brukar annars denna typ av tidigt koloniserande växter sprida sig med större lätthet. Men varför granen inte gjort det och exakt hur det sedan gick till, är även efter studien något av ett mysterium. 

Denna kunskap om historiska reaktioner på klimatförändringar, hjälper oss att förstå de nutida skogarnas svar på klimatförändringar och de processer som skapar biologisk mångfald. Med kunskapen blir viktiga verktyg såsom skogsvård och restaurering mer effektiva för att i framtiden ha en diversifierad och motståndskraftig skog.