Nyhet

SLU-doktorand prisas för humanistiskt perspektiv på skogsfrågorna

Publicerad: 04 mars 2022
Isabella Hallberg Sramek, SLU

SLU-doktoranden Isabella Hallberg-Sramek tilldelas Svenska Humanistiska Förbundets pris till yngre person som utfört ett lovvärt intellektuellt arbete i humanistisk anda. Hon är utbildad vid jägmästarprogrammet på SLU och forskar idag om olika sätt att sköta skogen med tanke på klimatförändringarna.

Isabella Hallberg-Sramek har bedrivit sina doktorandstudier inom forskningsprojektet ”Ta ner till himlen till jorden” där statsvetare, idéhistoriker och skogsvetare samarbetar för att göra klimatfrågan konkret, begriplig och möjlig för oss att påverka i vår vardag. Projektet har också resulterat i en studiecirkelhandledning med fokus på ”Skogen, klimatet och allt det andra” för att främja lokal klimatomställning runt om i landet.

Vid sidan av doktorandstudierna har Isabella Hallberg-Sramek också arbetat på Hälsinglands museum med skog, klimat och kulturarv. Hon har genom att visa på historisk och samtida resursanvändning lyft nya perspektiv på dagens hållbarhetsutmaningar, bland annat med hjälp av den tvåhundraåriga hälsingegården Fågelsjö Gammelgård och Hamra nationalpark.

I motiveringen till priset står bland annat att ”Denna kombination av forskning och folkbildning och av naturvetenskapliga och kulturhistoriska perspektiv är ett utomordentligt exempel på hur intellektuellt arbete i humanistisk anda kan användas i vår tids kanske mest avgörande fråga.”

Isabella, vad kan ett humanistiskt perspektiv tillföra skogsforskningen?

Man får syn på att skogsskötsel kan ske på många olika sätt, och att det både handlar om kunskap och värderingar. Det är också därför det blir så konfliktladdat t ex när vi pratar om hur vi bäst sköter skogen med tanke på klimatförändringarna, då skogen kan bidra till att bromsa klimatförändringarna på flera sätt. Där finns också en rad målkonflikter med andra värden, till exempel biologisk mångfald, rekreation, ekonomi och sysselsättning. Det innebär att det inte bara handlar om kunskap, utan också prioriteringar och värderingar, t ex vilka roller vi vill att skogen ska spela framtiden. Därför drar många helt olika slutsatser när det kommer till hur skogen bör hanteras i relation till klimatet.

Jag skulle säga att ju komplexare fråga desto större utrymme finns för värderingar. Och hur vi ska se på skogen är onekligen en komplex fråga.

Hur lockades du till den här inriktningen på din forskning?

Jag har framför allt ett stort intresse för skogen och hur den fungerar och hur man kan sköta den. Men jag är också nyfiken på människor, deras relation till skogen och hur de sköter och värderar den. Så min forskningsinriktning kommer av det här dubbla intresset och en vilja att försöka förstå den större bilden av hur skogen har format samhället och samhället skogen. Det känns också särskilt intressant nu när klimatfrågan ändrar vår syn på skogens roll i samhället. Klimatfrågan handlar nämligen inte bara om de klimat- och miljömässiga förändringarna, men också de politiska och kulturella. Redan nu ser vi t ex nya vindar blåsa på EU-nivå, medan den nationella politiken rör sig i en delvis annan riktning. Var vi kommer att landa, och vilken roll människorna på lokal nivå kommer att spela, det är fortfarande väldigt oklart, så det känns spännande att följa.

Vart hör du hemma nu? I vilken disciplin?

Min hemmahamn är fortfarande forskning om skogsskötsel. Det handlar dels om skogen själv, dels om hur vi kan sköta och använda den. Skogsskötsel omfamnar både det naturvetenskapliga men också det mänskliga. Vi kan ha teorier om hur man bäst sköter skogen för att uppnå ett visst mål, men vad människorna sedan gör är avgörande. Det är inte alltid mallarna gäller, utan att många andra saker påverkar vad man väljer att göra, t ex vad man har för historiska erfarenheter, behov i nuet, och visioner för framtiden.

Jag tycker det är viktigt att förankra det som sker i forskningen med det som sker i praktiken, men också koppla ihop det den motsatta vägen. Till exempel finns det många skogsägare som experimenterar med olika skötselmetoder och trädslag, och som forskare kan vi också lära oss av dessa erfarenheter. Samtidigt som vi kan dela med oss av de senaste forskningsrönen.

Om du fick påverka något i den svenska skogsdebatten, vad skulle det vara?

Framför allt att vi skulle behöva bli bättre på att lyssna på varandra, att ta in olika perspektiv och försök hitta nya lösningar tillsammans istället för att slåss om den största biten av kakan. Sen vill jag slå ett slag för värdet av att faktiskt gå ut i skogen tillsammans. Det är en helt annan sak när man står mitt i det man pratar om och det skapar ofta mer nyanserade samtal. Särskilt eftersom samtalet förankras i platsen. Vilket är viktigt, då en skogen på en plats både har miljömässiga och sociala förutsättningar som också påverkar skötselalternativen. Så gå ut i skogen tillsammans, ta in platsen och lyssna på varandra!

I motiveringen till priset nämns särskilt folkbildning. Vad kan folkbildningen bidra med?

Just den här processen som vi står i början av nu, när skogsbruket och samhället ska klimatanpassas, kan stärkas mycket av att vi lär av varandra. Här kan folkbildning få en viktig betydelse. Om vi samlas kring en plats och utgår från de förutsättningar som finns där, vad gäller lokalklimat, sociala faktorer, infrastruktur och så vidare, då blir det kanske lättare att mötas och tänka tillsammans. Det är så vi hoppas att studiecirkeln som vi har producerat ska användas. Denna process gynnas också av att man samlas med oliktänkande, så att man kan hjälpas åt att tänka utanför boxen och lära av varandra.

Hur kan vi lära något av vår historia när det gäller skogen?

Framförallt tror jag att det kan få oss att våga tänka nytt. Att tänka på historien öppnar upp våra tidsperspektiv. Man inser att saker inte alltid har varit som nu. Vi har skött och nyttjat skogen på andra sätt, och därför kan vi kanske få syn på att det går att göra saker annorlunda. Att lära av historien behöver alltså inte betyda att vi ska göra som man gjorde det förr, vilket är en tankefälla man ofta ramlar ner i, särskilt i klimatdebatten. Istället kan det inspirera oss till att våga testa något helt nytt, tidigare oprövat, just tack vare det här långa tidsperspektivet.

Har du framtidsplaner eller framtidsdrömmar?

Framför allt vill jag fortsätta jobba med kopplingen mellan forskning, politik och praktik, inom akademin eller skogssektorn – men det återstår att se vad som händer.

Fakta:

Isabella Hallberg-Sramek får förbundets pris (humanistiskaforbundet.se)

Svenska Humanistiska Förbundet, bildat 1896, är en bred och öppen rörelse för alla som på olika sätt är intresserade av humanistisk bildning. Verksamheten bedrivs i ett tjugotal lokalförbund. På flera orter har de en viktig roll i det lokala kulturlivet och den fortgående diskussionen om humanistiskt arv och humanistiska värden. Verksamheten stöds av Svenska Akademien.

Forskningsprojektet: Ta ner himlen till jorden: hur skogen kan användas för att göra klimatfrågan konstruktivt angripbar i lokala sammanhang (umu.se)

Studiecirkeln: Skogen, klimatet och allt det andra - studieplan (studieframjandet.se)