På ett seminarium den 12 maj träffades forskare för att diskutera djurens roll i ett cirkulärt livsmedelssystem. Seminariet arrangerades av forskningsprogrammet ”Hållbar produktion och konsumtion av mjölk” vid SLU Future Food.
Professor Imke de Boer från Wageningen University & Research (WUR) inledde med en presentation av en ny artikel om kretslopp inom animalieproduktionen i Europa och hur det relaterar till den kost som föreslagits av EAT-Lancet-kommissionen om mat, planet och hälsa 2019 (länkar till publikationer finns längst ner på sidan).
Att mätta 10 miljarder människor inom planetens gränser
Många studier har föreslagit hälsosamma och hållbara dieter. I EAT-Lancet-dieten var målet att ge en framtida befolkning på 10 miljarder människor år 2050 en hälsosam diet som fungerar inom planetens gränser. Resultaten blev att vi drastiskt behöver minska vår konsumtion av (rött) kött och ägg och stärkelsehaltiga grönsaker som potatis samt öka vår konsumtion av fisk, frukt, grönsaker och fullkorn.
Begränsad mängd animaliskt livsmedel från cirkulära system
– I vår studie ville vi undersöka om utfodring av de livsmedelsproducerande djuren enbart med rester från vegetabilisk mat och gräsresurser går att förena med EAT-lancet-dieten, berättade Imke de Boer.
Imkes doktorand Benjamin van Selm har modellerat tre scenarier för cirkulära livsmedelssystem. Det visade sig vara svårt att producera de mängder animaliska livsmedel från de arter som rekommenderas i EAT-Lancet-dieten. EAT-Lancet förespråkar kött från fjäderfä framför nöt- och griskött ur ett hälsoperspektiv. Ur ett cirkulärt perspektiv är grisar och idisslare bättre lämpade att utfodras med matrester och gräsresurser. Alla tre scenarierna hade lägre utsläpp av växthusgaser och tog mindre areal mark i anspråk jämfört med EAT-Lancet-studien.
– Vår kost påverkar däremot mängden matrester och hur kvaliteten på matresterna blir. Genom att ta med biprodukter från raffinerad spannmål ökade vi utrymmet för fjäderfä, men då ökade också markanvändningen, Det finns alltså en avvägning mellan att äta nyttiga fullkornsprodukter och att producera nyttigt fjäderfäkött och ägg, sa Imke.
Att minska vårt beroende av import av sojabönor
Dr Johan Karlsson från institutionen för energi och teknik vid SLU berättade om hur ett importstopp av sojabönfoder till EU skulle gynna idisslare framför grisar och fjäderfä. Idag är EU beroende av import av soja, främst från Brasilien, Argentina och USA. Totalt utgör sojaprodukter 28 % av det protein som ges till de livsmedelsproducerande djuren (exklusive protein i gräs och annat grovfoder). EU:s jord-till-bord-strategi inkluderar att minska vårt beroende av sojabönor.
Livscykelanalyser har visat att om man ersätter soja med lokala proteingrödor (som bondbönor), biprodukter från livsmedels- och energiindustrin (till exempel rapsmjöl och rester av etanoldestillation) kan miljöpåverkan minska. Men med tanke på det stora beroendet av import av sojabönor kan det troligen vara svårt att skala upp sådana lösningar.
– Vi har modellerat olika scenarier för hur man skulle kunna driva EU:s boskapsproduktion utan soja. Antalet djur optimerades för att leverera humant ätbart protein från tillgängligt foder. Mjölk och kött från idisslare som betar eller äter foder av låg kvalitet gynnades eftersom dessa idisslare omvandlar foder, som människan inte kan äta till mat av hög kvalitet. Värphöns gynnades eftersom äggproduktionen är mycket effektiv. Däremot minskade gris- och fjäderfäkött när inget sojamjöl fanns tillgängligt. För att bibehålla nuvarande nivåer av protein och fett som vi människor äter idag inom EU skulle vi behöva öka vår konsumtion av växtprotein och växtfett, sa Johan.
Vad är en lämplig skala för att utvärdera cirkulära system?
Efter de två presentationerna följde en diskussion ledd av professor Lotta Rydhmer från institutionen för husdjursgenetik vid SLU. Hennes första fråga var; Hur kan man ta hänsyn till lokala eller nationella förhållanden när man modellerar cirkulära system?
– Lämplig skala beror på vem du pratar med – vem ska använda sig av scenarierna? När man arbetar i stor skala tappar man naturligtvis en del av detaljerna och det blir svårare att ta hänsyn till lokala särdrag. Till exempel definieras gräsmarker väldigt olika i olika länder, sa Johan.
– När man modellerar större skalor blir det mer komplicerat. För mig är det enklare att tänka på regional nivå sa Sophie Julie Krizsan, forskare vid institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap på SLU. Modelleringsstudier bör utformas i enlighet med uttalade mål avseende kost och miljöpåverkan.
Modeller är bara tankeexperiment
Imke höll med Sophie om att ha mål som utgångspunkt och sa att hennes forskargrupp mer och mer fokuserar på landsbaserade modeller. Men om man modellerar per land måste man hantera import och export av foder och livsmedel, vilket är svårt att optimera över hela Europa.
– Djur har fler funktioner än att enbart producera livsmedel. Ett exempel är ekosystemtjänster, och dessa är svåra att modellera. Vi får inte glömma att modeller är tankeexperiment och att det är svårt att få med alla aspekter i en modell, sa Imke. Slutsatserna från våra modeller bör därför testas i fältstudier som visar hur cirkulära system fungerar i praktiken.
– Om man tittar på markanvändning och växthusgaser pratar man ofta om marginalmark. Om man ökar produktionen av till exempel raps, vad händer i andra länder? I Sverige tänker vi att vi alltid kan importera mat. I Nederländerna fokuserar man i stället på att exportera mat. Men med geopolitiska förändringar och klimatförändringar förändras det snabbt, tillade Christel Cederberg, professor vid Chalmers. Imke påpekade också att människor behöver få en bättre relation till och kunskap om den mat man konsumerar, vilket talar för att vi borde ha ett mer lokalt förhållningssätt till produktion och konsumtion.
Luckor och begränsningar i modellerna
– Vilka är de huvudsakliga begränsningarna eller luckorna idag som inte hanteras i nuvarande modeller? frågade Lotta.
– Vi behöver tillföra kompetens inom One Health i våra forskarteam, för att trygga livsmedelssäkerheten. Produktkvalitet är också viktigt i detaljhandelskedjan. Till exempel vill återförsäljare att bönder ska leverera enhetliga produkter. Det är en lucka vi bör ta hänsyn till, sa Mikaela Lindberg, universitetslektor vid institutionen för husdjurens utfodring och vård på SLU. En ytterligare lucka som lyftes fram i chatten är att de flesta modeller inte hanterar livsmedelssystemens motståndskraft mot störningar.
– Våra europeiska scenarier var inte preciserade till ett specifikt år, sa Johan när han pratade om luckor. Vi arbetar nu mot att även inkludera tid i modellerna genom att utgå från situationen som den ser ut nu och sedan titta på olika framtidsscenarier. Detta skulle också göra det möjligt för oss att till exempel studera markens kolförändringar och modellera utsläpp av växthusgaser över tid.
Anna-Karin Modin-Edman från Arla Foods efterlyste behovet av att inkludera koldynamik och -bindning i modellerna. Det är viktigt att behålla kol i jorden och man behöver näringsämnesmodeller för att verkligen förstå koldynamiken. Betesmark är positivt för kolbindning, men fler idisslare på betesmark ger ökade växthusgasutsläpp.
– Modeller kan alltid förfinas, men de scenarier vi har modellerat visar vilken riktning vi bör ta redan idag. Det finns mycket kunskap där ute som inte används av olika anledningar. Man kan argumentera om tidsskalan eller typen av gräsmark eller bränsle som används i specifika länder i modellen, men huvudresultaten är tydliga: Vi måste minska konkurrensen mellan livsmedel och foder och verka för dieter med mindre mängd animaliska livsmedel, konstaterade Imke.
Att inkludera hållbarhet och ekosystemfördelar
Hur tar vi hänsyn till alla aspekter av hållbarhet och hur integrerar man olika samhällsnyttor och ekosystemnytta, frågade Lotta.
– I våra modeller börjar vi nu inkludera markanvändning. Vi måste bli bättre på att tydligt ta itu med kompromisser i näringsomsättning. EU:s politik kommer att påverka jordbruket i Europa, sa Anna-Karin Modin-Edman från Arla Foods.
– Modeller är abstrakta. Det är viktigt att göra experiment på gårdsnivå redan nu och se vad som är möjligt eller inte, sa Imke.
– En sak som ofta saknas i modellerna är effekten av marknad och politik och en djupare förståelse för hela livsmedelssystemet. Jag får intrycket av att för att genomföra slutsatserna från studierna behöver vi ett samhälle med en planekonomi, sa journalisten Ann-Helen Meyer von Bremen. Att minska markanvändningen för produktion och ge jordbruksmark "tillbaka till naturen" kommer inte att ske i en marknadsekonomi.
– Resultaten från våra studier kan användas för att vägleda beslutsfattare genom att visa dem vad som är möjligt, sa Johan.
– Politisk styrning är viktig för en mer hållbar produktion och konsumtion, politikerna måste börja med omställningar och få människor att acceptera nödvändiga förändringar, tillade Lotta.
– Många saker måste förändras, till exempel modellen för ekonomisk tillväxt, innan vi kan förvänta oss att saker och ting kommer att gå i riktning mot en mer hälsosam kost inom de planetära gränserna, konstaterade Imke.
De viktigaste budskapen från seminariet
Det är omöjligt att inkludera alla aspekter i en modell, men modeller kan verkligen visa riktningar och lyfta fram behovet av förändring.
- En aspekt som är svår att inkludera i dagens modeller är bedömningar av biologisk mångfald. Anledningen är att det är komplext. En annan aspekt som ännu inte beaktats är livsmedelssäkerhet. På sikt bör också dessa faktorer inkluderas.
- Livsmedelssystem skiljer sig åt mellan länder och modeller bör beakta lokala aspekter, utan att försumma effekterna av import och export.
- Genom att utfodra djuren med matrester från vegetabiliska livsmedel, gräs och grovfoder och minska andelen animaliska livsmedel i vår kost kan vi uppnå en mer hållbar matkonsumtion med lägre klimatpåverkan och lägre markanvändning.
- Ett cirkulärt livsmedelssystem baserat på matrester och gräsresurser, samt en kraftig minskning av soja i fodret, gynnar idisslare framför grisar och fjäderfä.
