Sojabönor och lupin är idag inga stora grödor i Sverige och ett av projektet PADILSO:s mål är att öka odlingen av dessa proteingrödor.
- Då skulle vi få in baljväxter i odlingssystemet som levererar bra protein, bidrar till kväveeffektiviteten och som inte är besläktad eller får samma sjukdomar som åkerböna eller ärtor, säger Iris Dahlin, forskningsingenjör vid SLU som koordinerar projektet.
Självförsörjandegraden på proteinfoder för husdjuren skulle öka och alternativ till köttbaserad protein för oss själva skulle bli fler. Dessutom är det inte önskvärt att importera sojan eftersom mycket kemiska bekämpningsmedel används, odlingen kan bidra till avskogning och att den behöver transporteras långa sträckor.
Lupinen som odlas är inte den invasiva och giftiga blomsterlupinen som sprider sig vid vägkanterna, utan den ettåriga smalbladiga lupinen (Lupinus angustifolius), ibland kallad blålupin eller sötlupin, som är nyttig både som foder och livsmedel.
Projektnamnet PADILSO står för Participatory design of innovative crop management strategies for lupine and soybean production in organic farming.
Vad gör ni i projektet?
- Under vägledning av SLU-forskare testar 30 lantbrukare att odla sojabönor och lupin under två år i egna fältförsök. Projektet ska resultera i ett häfte med sammanfattade erfarenheter av lantbrukarna som ska fungera som odlingsanvisningar för andra bönder, berättar Iris Dahlin.
Varför behövs det?
- Sojabönor och lupin har potential att bli viktiga grödor i Sverige för att öka produktion av växtbaserade proteiner. Det har tagits fram sorter som kan fungera i vårt klimat, åtminstone upp till Mälardalen, sedan många år tillbaka, men odlingen är osäker och har inte tagit fart i Sverige. Vi har stora förhoppningar på det speciella projektupplägget där deltagarna testar egna frågeställningar i sina fält. För det första sprids intresset att odla egna proteingrödor till andra lantbrukare, och för det andra får vi på sätt mycket bättre kunskap om hur grödan fungerar med olika brukningsmetoder, jordar och klimatzoner i södra och mellersta Sverige. Förutom de 30 bönderna som odlar både soja och lupin ska tio mjölkbönder testa att odla soja på lite större arealer, upp till cirka tio hektar.
Hur har det gått hittills?
- Det har varit ett stort intresse från lantbrukare, framför allt på ekosidan. Man vill odla soja för att slippa importera och för att få en ny baljväxt i växtföljden. Proteinfoder är dyrt just nu, men framförallt är det intressant att få feedback från forskarna och andra odlare. Bönderna är generellt positiva till projektupplägget. De tycker om att ha fria händer och genom egen odling och samarbete med andra känns det som att det blir mer verklighet än att höra resultat från en forskningsförsöksodling.
- Vi har redan stött på första utmaningen - sojabönor är mycket smakliga för fåglar, och det orsakar en del skada vid uppkomsten. Grödorna är relativ konkurrenssvaga och ogräsbekämpningen har blivit nästa prövning. Fler utmaningar blir att anpassa trösktekniken och utvecklar förädlingsleden, det vill säga att få ihop lantbruket med livsmedelsindustrin.
"Vi lär oss tillsammans"
Projektet började med en workshop, där forskarna gett odlingsrekommendationer och information om båda grödorna.
- Vi vill gärna att lantbrukarna jämföra olika behandlingar som känns relevanta för dem, såsom olika radavstånd eller samodlingsgrödor, för att få så mycket information som möjligt ur försöken, säger Iris Dahlin.
- Vi ska följa utvecklingen av grödorna och se hur de presterar i de olika jordmånerna och klimatzonerna, men är även uppmärksamma på problem och lösningar i samband med odlingen och skörden. För att diskutera olika erfarenheter har vi en Facebook-grupp för projektdeltagarna.
Gruppen kommer att träffas igen, dels för att utvärdera resultaten och diskutera erfarenheter från första året för att anpassa odlingarna inför det andra året, dels för att göra en slutgiltig utvärdering.
