Forskare på SLU har samlat in information om våtmarksrestaureringar från hela Sverige under de senaste decennierna. Resultaten visar att restaureringarna i stort har gynnat många fågelarter, framförallt de som är kopplade till de öppnade sjöytorna och de röjda och hävdade gräsmarkerna.
Mer än 70 procent av våtmarkerna har förstörts över hela världen och restaurering av våtmarker är ett viktigt verktyg inom naturvården. Men hur bra har våtmarksrestaureringar funkat? Har de fåglar vi vill skydda ökat, ser vi ”myllrande våtmarker” efter restaureringar?
För att ta reda på det har SLU samlat information om:
Det var ett riktigt detektiv-jobb!
– Vi kontaktade alla länsstyrelser, kommuner som länsstyrelserna tipsade om, lokala fågelföreningar och landets främsta fågelexperter. Och sen skulle all data sammanställas och analyseras. Det var ett stort arbete men vi har fått data från nästan alla våtmarksrestaureringar som gjorts under den perioden, säger Ineta Kačergytė.
De identifierade 123 restaurerade våtmarker. Åtgärderna varierade. I flera våtmarker hade vattennivåer ändrats så att vår- och höst-översvämningar tilläts på ängsmarkerna runtom. En annan vanlig åtgärd var att ta bort vass och annan högvuxen vattenvegetation. Vidare röjdes ofta omgivande betesmark och bete eller slåtter infördes för att hålla gräsmarker öppna.
För att kunna mäta hur en naturvårdsåtgärd funkar är det viktigt med inventeringar både före och efter genomförandet. Forskarna hittade 35 sådana rapporter från vilka effekter av restaureringar på olika fågelarter sammanställdes. De har också använt data från riksfågeltaxeringen för att ta hänsyn till generella förändringar i fågelpopulationerna under samma tidsperiod.
Vad kom de då fram till?
Hälften av våtmarksarterna ökade i antal med i genomsnitt cirka 40 och 160 procent efter en restaurering. Det handlade bland annat om tärnor och måsar, doppingar, änder, svanar, gäss och små vadare. Hur stor ökningen var varierade mycket mellan olika våtmarker.
Föga överraskande påverkades arter som föredrar igenväxta miljöer med buskar och träd negativt av restaureringsåtgärderna eftersom deras miljöer till stor del försvunnit.
En tredjedel av fåglarna, större vadare, rallar, sångare, och rovfåglar, visade ingen konsekvent förändring efter restaurering.
– Det är oroande eftersom flera av de större vadarna är rödlistade, som brushane, enkelbeckasin, rödspov och storspov. Så även om våtmarksrestaureringar är bra för fågellivet i stort så kräver dessa arter lite extra uppmärksamhet – vilket också delvis sker, säger Ineta Kacergyte och tänker på rödspovarna på Öland och i Skåne
Uppföljning av effekter av restaureringar sker oftast på ideell basis och det är tack vare dessa frivilliga eldsjälars inventeringar som sammanställningen har varit möjlig. Mer stöd till sådana före-efter-inventeringar och verktyg för att dokumentera resultaten, skulle i framtiden kunna ge ännu bättre underlag för den här typen av sammanställning.
– En viktig slutsats av vår studie är att beslutsfattare och miljöskyddsmyndigheter även bör ge riktlinjer för hur restaureringar ska utvärderas, och vid behov ge ekonomiskt stöd för att genomföra inventeringar. Då skulle vi kunna lära oss mer om vilka åtgärder som är effektiva för vilka arter, något vi inte haft tillräckligt med data för att i detalj undersöka i den här studien. Behovet av att återställa våtmarkerna är stort både på grund av biologisk mångfald och klimat så det är en väldigt viktig fråga för vår framtid, säger Ineta Kačergytė.
Bättre för fågellivet att skapa flera små våtmarker än en stor
Anlagda våtmarker gynnar fåglar och groddjur – men bättre uppföljning krävs
Quantifying effects of wetland restorations on bird communities in agricultural landscapes, Ineta Kačergytė, Tomas Pärt, Åke Berg, Debora Arlt, Michał Żmihorski, Jonas Knape, Biological Conservation
123 våtmarksrestaureringar som har utförts i jordbrukslandskapet från slutet av 1970-talet till 2015 .
1/3
35 platser där inventeringar gjorts både före och efter restaureringen.
2/3
3/3