Genetiken avslöjar sillens komplexa vandring och blandning i Västerhavet

Kraftfulla genetiska verktyg gör det numer möjligt att studera även små variationer i ett fåtal utvalda DNA-fragment. Därmed går det också att särskilja den stora genetiska mångfald som finns hos sillen i Kattegatt och Skagerrak.

I studien, som leddes av Danmarks Tekniska Universitet, upptäckte forskarna att den sill som under sommaren finns i östra Nordsjön, i Skagerrak och i Kattegatt utgör en blandning av ett stort antal olika populationer. Här simmar höstlekande sill, men även sill som leker under vår och vinter. Även fiskarnas lekområden skiljer sig kraftigt åt. Vissa leker längs Storbritanniens kust eller i Engelska kanalen, andra i Norska havet, vissa förökar sig lokalt i Kattegatt eller Skagerrak medan andra har sina lekområden långt inne i Östersjön.

Stor variation i lekperioder förvånar forskarna

Delar av resultaten bekräftar tidigare känd kunskap. Som att den vuxna sillen som under sommarmånaderna finns i området till största delen kommer från västra Östersjön, medan Nordsjöbeståndet är dominerande bland de yngre fiskarna. 

– Men till vår stora förvåning fann vi också en oväntat hög andel av både vårlekande och höstlekande sill från centrala Östersjön, och vi såg en exceptionellt stor andel vinterlekare hos den unga sillen från Nordsjön, säger Valerio Bartolino, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU och medförfattare till studien.

Att sillar från så många olika områden och med olika lekperioder förekommer i det här området samtidigt, innebär också att de fiskfångster som sker här troligen består av en större blandning av sill än man tidigare trott.

– Framstegen inom den genetiska forskningen visar att tidigare antaganden; att ett bestånd är detsamma som en population, snarare är ett undantag än en regel. Fiskbestånd består ofta av individer från flera olika delpopulationer, säger Valerio Bartolino.

Dags för revidering av fiskeförvaltningen?

­– För att kunna göra bra bedömningar av fiskbeståndens status och av hur de ska kunna nyttjas hållbart över tid, måste man förstå vilka olika populationer som beståndet faktiskt består av. Våra resultat innebär alltså att gränserna för både våra beståndsuppskattningar av sill och för fiskeriförvaltningen av sillbestånden kan behöva ritas om, säger Valerio Bartolino.

Artikeln “Mixed-stock analysis of Atlantic herring (Clupea harengus): a tool for identifying management units and complex migration dynamics” har publicerats open access i ICES Journal of Marine Science