Tusenåriga faktorer bakom nyttorik myrvärld – Våtmarkers väg från istid till nutid undersökt i ny studie

Myrars ekologiska funktion har studerats i över hundra år i Sverige. De är effektiva miljöer för att lagra kol och andra ämnen i marken. Globalt har tillväxten av torv efter den senaste istiden haft en avkylande effekt på klimatet eftersom torv binder in kol som annars skulle finnas i atmosfären som koldioxid. Men man vet mindre om hur geografin påverkar de processer som styr uppkomsten och tillväxten av myrar.

Myrars utbredning längs den nordsvenska kusen är tacksamma att studera. Här finns ett unikt landskap med myrar som bildats i takt med att inlandsisen smält och landhöjningen successivt skapat nya landområden. Det gör att man med säkerhet kan åldersbestämma dem. Genom att kombinera höjd- och markinformation från Lantmäteriet med ny markfuktighetsdata framtagen av SLU har Betty Ehnvall i sin doktorsavhandling kunnat kartlägga ett myrlandskap som befinner sig i olika stadier av utveckling alltsedan marken rest sig ur havet.

– Det handlar i första hand om myrar på platser där det aldrig vare sig har varit en sjö eller en skog. Direkt som landet stiger ur havet bildas en myr där och det är det som möjliggör att vi kan se hur myrarna utvecklas över tid. Vid kusten hittar man väldigt unga myrar och mot inlandet blir de äldre. Så utan en kol-14-datering kan vi anta deras ålder sett till hur högt över havsytan de ligger, säger Betty Ehnvall.

På stor skala går det att se att myrbildning i första hand sker i blötare områden, men över tid, tusentals år, breder myrarna ut sig även i torrare områden. Resultaten visar att mönstren går att generalisera på landskapsnivå och är desamma från Haparanda i norr till Nordmaling i söder.

– Målet var att skala upp olika myregenskaper till hela skogslandskapet. Vi kan visa på tydliga förändringar över tid beroende på hur myrarna ligger i landskapet och på deras tillrinningsområden runt omkring. Det finns många antaganden kring hur nordliga myrar utvecklas och med våra resultat kan vi visa på komplexiteten. De kan därför användas för att förbättra modeller som beskriver utvecklingen av den typen av myrar, säger Betty Ehnvall.   

Myrar hittar sin kolbindande kraft – till sist

Fukt, ålder och vegetation. Vattentillrinning och landskapets form runtomkring. Allt spelar in i hur myrarna till sist ser ut och fungerar. Med hjälp av torvprover från cirka 60 myrar i ett område runt Sävar norr om Umeå har Betty Ehnvall kunnat se hur alla dessa faktorer gör avtryck i myrarnas ekologiska och kolbindande funktion.

Studien visar också att myrar fortsätter ackumulera mer torv och mer kol ju äldre de blir. Men det har också gått att se att de mer näringsrika myrarna, med hög takt av torvbildning torts allt inte får ett större torvdjup än andra. Snarare kan forskarna se hur myrar i gynnsamma, blöta områden, över tid når sin maximala utbredning inom ett par tusen år. På torrare platser fortsätter däremot myrområden att växa i tusentals år till.

Ett myllrande landskap – som alla kan se

Med blicken på en hel landsända syns mönstren i myrvärlden. Men att samla in markprover med bara stegavstånd emellan visar en komplex och föränderlig vegetation. På en och samma myr kan den ena kvadratmetern vara helt olik nästa.

– Jag har provtagit myrar från kant till kant för att täcka variationen i vegetation, hydrologi och torvkemi inom myrarna. På ett ställe kommer typiska skogsarter in, sedan är det mest vitmossa och några köttätande sileshår. Och så plötsligt står man på ett gungfly och känner vattenrörelserna under sig, säger Betty Ehnvall, som spenderade två månader med att samla in de hundratals proverna.

Insamlingen av data på myrarna runt Sävar har noga dokumenterats med kartor och bilder som nu finns tillgängliga online för den som vill se dem med egna ögon.

– Det är jättekul att kunna visa alla de här fina bilderna från myrarna. Och vill man göra en studie i framtiden kan man välja ut en viss typ av myr man är ute efter här, säger Betty Ehnvall.