Internationella havsforskningsrådet (ICES) ger EU-kommissionen och medlemsländerna råd om hur stora de totala fångsterna ska få vara i olika fiskbestånd. Dessa råd bygger vanligtvis på olika typer av övervakning, och statusen för ett bestånd (t.ex. sill i Östersjön) bestäms utifrån beståndets storlek och nivån på fiskeridödligheten. Ett centralt antagande i denna bedömning är ofta att all mogen fisk bidrar lika mycket till reproduktion och återhämtning, vilket troligen inte stämmer. I själva verket förväntas äldre och större fiskar ha större framgång när de leker. De är också mindre temperaturkänsliga och ”utbildar” yngre fiskar om migrationsvägar och beteenden. Dessutom är större och äldre fiskar mycket eftertraktade av både yrkes- och fritidsfiskare.
– Vi vet vad ålders- och storleksstrukturen betyder för ett fiskbestånd, och samtidigt ger vi råd och fiskar utan att ta hänsyn till om beståndet innehåller tillräckligt med stora feta honor för att kunna återhämta sig från den fångstnivån. Det är tokigt, säger Christopher Griffiths, som är forskare vid SLU:s institution för akvatiska resurser och en av författarna till studien.
I många exploaterade fiskbestånd råder det idag brist på äldre och större fisk. Den studie som Griffiths och hans kollegor nyligen publicerade i tidskriften Fish and Fisheries visar att 62 procent av de viktigaste kommersiella bestånden i Nordostatlanten för närvarande har mindre äldre fisk än de borde ha vid ett fiske på hållbara nivåer. Dessutom är läget ännu sämre i viktiga fiskeområden såsom Nordsjön (79 procent) och Östersjön (66 procent).
– Detta är ett stort bekymmer och kommer sannolikt att ha negativ inverkan på fiskbeståndens storlek och hälsa, och på de fångstnivåer vi kan förvänta oss därifrån framöver, säger Christopher Griffiths.
De äldre och större fiskarnas betydelse diskuteras allt mer, och både Sveriges och EU:s hållbarhetsmål hänvisar uttryckligen till fiskbeståndens ålders- och storleksstruktur. EU:s havsmiljödirektiv går ett steg längre och säger att exploaterade fiskbestånd bör uppvisa ”en ålders- och storleksfördelning som tyder på ett friskt bestånd".
I artikeln presenterar SLU-forskarna en nyutvecklad åldersbaserad indikator som är tänkt att kunna användas i förvaltning av fiskbestånd.
– Vi tror verkligen att den här indikatorn kan göra nytta, säger forskarkollegan Massimiliano Cardinale. Den gör det möjligt att på ett effektivt sätt bedöma hur åldersstrukturen i ett bestånd ser ut i förhållande till våra förvaltningsmål. Som fiskeriforskare kan vi därmed fatta mer välgrundade beslut om beståndsstatus och fångstnivåer.
– Den nya indikatorn knyter an till bedömningen av god miljöstatus i EU:s havsmiljödirektiv. Och de metoder som används för att beräkna den överensstämmer väl med dem som ICES använder för att bedöma beståndsstatus och ge råd. Förhoppningsvis innebär detta att vi mycket snabbt kan införliva indikatorn i både Sverige och EU, säger en annan av medförfattarna, Valerio Bartolino.
I studien beskriver forskarna hur man beräknar den åldersbaserade indikatorn, vilka tester de använde för att validera den samt logiken bakom deras tillvägagångssätt. De har också tillämpat den på 72 kommersiellt viktiga bestånd i Nordostatlanten, i vilka ingår 26 arter som tillsammans bidrog med 86 procent av all fångst i regionen under 2019. De data som användes i arbetet är fritt tillgängliga via ICES och härrör direkt från officiell fångststatistik, övervakningsdata och beräkningar av beståndsstatus.
I artikeln ger forskarna också exempel på hur ramverket bakom den nya indikatorn skulle kunna användas över hela världen för att bedöma en rad olika fiskarter och fiske, såväl som olika politiska mål. Sammanfattningsvis kan detta arbete utgöra en viktig grund för införandet av hänsyn till åldersstruktur i fiskeförvaltningen.
