Skoglig planering i framtiden

Behöver vi verkligen planera skog?

Karin: Det korta svaret är: ja, skoglig planering behövs. Om vi ska kunna förbereda oss för en alltmer osäker framtid så måste vi kunna analysera olika möjliga handlingsalternativ i förväg. Annars kommer vi aldrig hitta rätt väg att gå.

Vi har en klimatkris där skogen både påverkas av klimatförändringarna och förväntas vara en del av lösningen genom att ersätta andra produkter och lagra kol. Samtidigt har vi en biodiversitetskris där många arter är hotade och miljömålet Levande skogar nås inte. Dessutom behöver vi som samhälle toapapper, virke att bygga hus och skogar för rekreation.

Mitt i allt detta har vi skogsägaren med sina mål för skogen och alldeles oavsett vilken skogsägare det är så kommer besluten vara komplexa. Ett viktigt verktyg i den situationen är skoglig planering som kan hjälpa skogsägaren hitta bästa sätt att bruka eller för den delen inte bruka skogen. För det är viktigt att komma ihåg att det inte är något självändamål att bruka skogen, utan skogen ska brukas efter de mål som finns.

Jeannette: Som Karin påpekar, skogen ska räcka till mycket. Hur vi brukar skogen får konsekvenser på alla mål vi har med skogen och en del av dem är i konflikt med varandra. Men det går även att hitta synergieffekter bland många olika mål. Vi måste göra kloka avvägningar och skoglig planering är ett verktyg för att hitta vägar framåt som balanserar de olika målen vi har med skogen.

Karin: När vi tittar framåt så är det viktigt att komma ihåg att det i många fall inte räcker med att bara titta 10 år framåt vilket är den horisont som många av dagens skogsbruksplaner har. Vi kan inte se alla konsekvenser på 10 år utan vi måste titta kanske 50 år in i framtiden eller även längre för att se konsekvenserna av de val vi gör i dag.

Apropå framtid: Hur tror ni skoglig planering kommer skilja sig åt om 30 år?

Jeannette: Framgent måste vi hantera mycket större osäkerheter än vad vi är vana vid. Vi har lämnat det hyfsat stabila klimatet under vilket hela vårt samhälle har utvecklat sig och ser redan nu hur klimatförändringen påverkar skogen, t.ex. genom rekordstora granbarkborreangrepp. Effekten väntas öka i takt med att klimatet förändras allt mer vilket gör det allt svårare att planera. Det är inte bara skogen som påverkas utan hela samhället på lokal, regional och global nivå och effekterna av detta är mycket svåra att förutspå. Adaptiv skogsskötsel, klimatanpassning och flexibilitet blir allt viktigare. Inom planeringen måste vi kunna hantera dessa risker och osäkerheter, till exempel genom att göra scenarioanalyser och känslighetsanalyser där vi tar ut svängarna rejält.

Karin: Som Jeannette berättar så kommer utmaningarna att öka. Einstein lär ha sagt: Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem. Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi har skapat med det gamla tankesättet. Samma sak gäller i skoglig planering. Vi måste utveckla nya metoder som kan hantera dessa utmaningar. Jag tror exempelvis att om 30 år så planerar vi inte längre på avdelningsnivå utan utgår från betydligt mindre enheter som ökar flexibiliteten. Redan i dag kan vi tack vare olika fjärranalysmetoder beskriva skogen heltäckande på rastercellsnivå. Vi tar nu de första stegen mot att även planera skogliga åtgärder med rastercellerna som bas. Dessa rasterceller behöver dock slås ihop för olika skötselåtgärder, till tillfälliga avdelningar. Avdelningarna finns bara när man gör en enskild åtgärd sedan upphör de. Nästa gång det är dags att exempelvis avverka så kan avdelningarna se helt annorlunda ut. Man kan säga att indelningen i avdelningar är dynamisk över tid.

Jeannette: Att övergå till dynamiska planeringsenheter, i praktiken alltså mindre och föränderliga bestånd, borde vara en bra förutsättning för att öka variationen i skogsbruket och ståndortsanpassa skötseln mer än idag. Till exempel så kan intensiteten och utförandet av en röjning, gallring eller selektiv avverkning varieras småskaligt och baseras mer på de lokala förutsättningarna. Många studier visar att variation är nyckeln till ett hållbart skogsbruk. Jag hoppas och tror att vi i framtiden använder oss av en bredare palett av skötselstrategier och har en större helhetssyn i planeringen, där olika mål och intressen ingår.

Karin: För att det ska bli möjligt så måste även flera aktörer inkluderas i planeringsprocessen, alltså med fler än den som äger marken. Detta är en förutsättning för att finna hållbara lösningar, där alla skogens värden bevaras och utvecklas. Så jag hoppas att skogsbruket tar till sig de metoder vi har utvecklat för olika typer av samverkans- eller deltagandeplanering

Jeannette: Det innebär i sin tur att vi behöver en skogsdebatt som är saklig, respektfull och som förs med större ödmjukhet så att alla kan komma till tals. Idag är skogsdebatten väldigt polariserad, med ett ganska hätskt samtalsklimat.

Vad finns det för stöd för att klara komplicerad skoglig planering?

Jeannette: Vi har ju ett verktyg, Heureka, som har stor användning idag i det praktiska skogsbruket, forskningen och undervisningen. Heureka är dock ett komplext system med ganska höga trösklar för en användare. Därför håller vi på att ta fram en enklare, webbaserad version som vi kallar för Heureka light. Den ska gå att använda utan att behöva allt för mycket förkunskap. Vi hoppas kunna ha en första testversion på plats under 2024.

Karin: Sedan tror jag att även om Heureka är ett kraftfullt verktyg idag så måste vi nu börja utveckla nästa generations analys- och planeringssystem. Heureka har varit i bruk i nästan 15 år. Vi vet från tidigare erfarenheter att det tar minst 10 år att utveckla ett nytt system samt att denna typ av system håller i ca 20 år. Om det ska bli möjligt att hantera framtidens utmaningar så måste vi redan nu börja med utvecklingen och då krävs ett samarbete från våra stora forskningsstiftelser, skogssektorn och akademin. Gör vi inte detta nu så finns en stor risk att vi om 15 år kommer vara i en situation där vi inte har något planeringssystem som kan hantera den tidens utmaningar.