Skärpt reglering inom EU skulle skydda pollinatörer från bekämpningsmedel som används inom jordbruket. Men ett stort fältförsök med humlor som placerades ut i äppel- och rapsodlingar i åtta länder visar att dagens riskbedömning fortfarande inte räcker till. Ju fler och giftigare bekämpningsmedel som humlorna träffade på desto sämre mådde samhällena, de producerade färre nya humlor.
Bakom studien som nyligen publicerades i tidskriften Nature ligger forskare från Lunds universitet och SLU i samarbete med sju andra länder: Estland, Storbritannien, Irland, Italien och Spanien, Tyskland och Schweiz.
Forskarna placerade ut tre samhällen med mörka jordhumlor på 128 platser i dessa 8 länder. Det innebär att raps- och äppleodlingarna låg i olika klimatzoner. Men platserna var också utvalda eftersom de låg i olika typer av landskap, från helt dominerat av jordbruk till större inslag av mer naturliga miljöer som hagmarker och skogar.
En intressant sak med den här studien är att den ser landskapet från humlornas perspektiv – forskarna har analyserat det pollen som humlorna samlat in för att ta reda på vilka blommor det kom ifrån och vilka bekämpningsmedel det innehöll. I medeltal innehöll pollen från ett samhälle åtta olika bekämpningsmedel. För humlorna är det helt klart insektsmedlen som är mest farliga även om de flesta bekämpningsmedlen var svamp- och ogräsmedel. Forskarna använde databaser för att bedöma den kombinerade risken av alla bekämpningsmedel som humlorna utsattes för på de olika platserna.
För att analysera hur humlorna mådde vägde forskarna samhällena innan, under blomningen och efter blomningen. Vikten visar hur många nya avkommor de producerar. För 13 procent var samhällena tyngst i början på säsongen vilket visar att de minskat antal individer under sommaren istället för att öka. När säsongen var över frös de in samhällena och räknade hur många kokonger det fanns för att få ett mått på det totala antalet humlor som producerats.
Resultaten visar tydligt att både antal kokonger och samhällenas vikt var lägre på platserna där pollenet innehöll större mängder av (för humlorna) riskfyllda kemikalier. Tillväxten i samhällena verkar med andra ord påverkas negativt av bekämpningsmedel. Ca 60 procent av samhällena nådde inte upp till EU:s nuvarande målsättning om att tillväxten inte får minska mer än 10 procent. Risken, och de negativa effekterna, för humlorna minskade i ett mer varierat landskap med mindre jordbruk och mer naturliga miljöer.
– Trots påståenden om världens mest rigorösa process för riskbedömning påverkar användningen av godkända bekämpningsmedel i europeiska jordbrukslandskap fortfarande icke-målorganismer negativt. Vi hoppas att vår studie används för att stärka skyddet för humlor och andra pollinatörer, säger Maj Rundlöf, forskare på Lunds universitet, som har lett studien.
Studien ingår i ett EU-projektet POSHBEE som i Sverige samordnas av Joachim de Miranda på SLU. Det handlar om olika aspekter på honungsbins och vilda bins (där ju också humlor ingår) hälsa, som sjukdomar, bekämpningsmedel och näring.
– Idag görs en riskbedömning innan ett bekämpningsmedel antingen godkänns eller inte, och den baseras främst på hur mycket bekämpningsmedel som används på fälten. Vår forskning visar att det också behövs en övervakningsfas efter godkännandet, i verkliga situationer, med en riskbedömningsstrategi som baseras på binas faktiska exponeringsrisk, genom det pollen och nektar som de samlar in. Samma metod som vi använde - att placera ut humlesamhällen över hela Europa - kan användas i den processen. Vi har beräknat att mindre än hälften av det antal humlesamhällen som vi använde i våra experiment skulle behövas för att få lika tillförlitliga resultat, säger Joachim de Miranda.
Pesticide use negatively affects bumble bees across European landscapes, Nature, Nicholson et al
Hummelsamhällen vid rapsfält. Foto: Maj Rundlöf
1/2
Forskarna vägde hummelsamhällen för att kunna bedöma hur många avkommor de producerade. Foto: Maj Rundlöf
2/2