I juni 2023 väntas EU presentera ett förslag på en lagstiftning för jord- och markskydd som ska lägga grund för att medlemsländernas markekosystem är i gott skick senast 2050. Inom ramarna för lagförslaget har ännu inga rättsligt bindande åtgärder gällande markens biologiska mångfald aviserats, men det är tydligt från EU:s sida att ambitionen är etablerandet av en harmoniserad övervakning där data från olika länder kan jämföras.
I dagsläget saknar flera av EU:s medlemsländer information om och uppföljning av de organismer som lever i jorden, och de länder som ändå samlar in den typen av data inkluderar endast ett fåtal indikatorer för att skatta den biologiska mångfalden. Samtidigt saknas en europeisk standard för insamling och analys av data, vilket EU menar begränsar möjligheten att vidta de åtgärder som behövs för att främja markens biologiska mångfald och de ekosystemtjänster vi är beroende av. Man tittar helt enkelt på olika saker i olika länder.
Forskaren Maria Viketoft är expert på biologisk mångfald i marken. Tillsammans med kollegor i nio andra europeiska länder utvecklar hon i projektet MINOTAUR indikatorer och parametrar som, om de blir framgångsrika, kan införlivas i EU:s program för att följa den biologiska mångfaldens utveckling över tid.
-Vi försöker förstå vad som är viktigt att titta på för att bedöma den biologiska mångfalden. I dagsläget vet vi egentligen inte hur det står till med markens biologiska mångfald, varken i Sverige eller i Europa. Vi behöver också bättre kunskap om hur klimatförändringar och olika sätt att bruka marken påverkar organismerna, berättar Maria Viketoft.
Viktigt att hänsyn tas till svenska förhållanden
Sedan lång tid tillbaka samlar Sverige in data för bedömning av markens tillstånd när det kommer till parametrar så som exempelvis mängden näringsämnen. Det arbetet sker vid SLU på uppdrag av Naturvårdsverket, genom den så kallade mark- och grödoinventeringen. Den gör att vi kan beskriva tillståndet i marken baserat på en rad parametrar, men där ingår alltså inte datainsamling för att skatta hur det står till med den biologiska mångfalden i marken.
-Sedan några år tillbaka har man här i Sverige försökt att starta upp en övervakning för att kunna följa och utvärdera tillståndet för markens organismer. Jag var med och tog fram ett förslag till hur det skulle kunna fungera, och genomförde till och med ett lyckat pilotförsök. Men frågan nedprioriterades och det bedömdes vara för kostsamt. Nu kanske tiden är mogen för ett nytt försök. Om vi ska övervaka den biologiska mångfalden i marken i hela EU så är det viktigt att vi ser till att det fungerar väl för svenska förhållanden, säger Maria Viketoft.
”Om vi inte vet vad som finns så vet vi inte heller vad som försvinner”
Arbetet bedrivs inom ramen för det europeiska forskningsprogrammet EJP (European Joint Programme) SOIL där totalt 24 länder från hela EU deltar för att ta fram kunskap och verktyg för ett mer hållbart och klimatsmart jordbruk.
Maria Viketoft hoppas att arbetet i projektet ska belysa betydelsen av markorganismerna så att större hänsyn kan tas till dem, inte minst i Sverige där nationell övervakning av tillståndet för markens biologiska mångfald saknas.
-Markorganismer bidrar med viktiga funktioner som vi människor är beroende av. Exempelvis ser de till att växterna får näring och kan växa. Men det är svårt att veta vad som finns i marken, inte bara för att många av markens organismer inte är synliga för blotta ögat, utan också med tanke på att markmiljön förändras på grund av klimatförändringar och markanvändning. Det är ett problem eftersom om vi inte vet vad som finns så vet vi inte heller vad som försvinner, förklarar Maria Viketoft.
Förordar datainsamling och uppföljning där det idag saknas
Maria Viketoft tror att EU:s ambition om en harmoniserad insamling av data skulle ge information som kan användas för att adressera viktiga och stora frågor så som klimatförändringar. Då kan man belysa skillnader mellan olika platser på ett bra sätt, och få långa mätserier så att man kan se förändringar över tid. Med hjälp av informationen kan man vidta åtgärder för att gynna markorganismerna. Men implementeringen kan bli svår, tror Maria Viketoft.
-Att få alla EU:s medlemsländer att mäta på ett och samma sätt kommer bli nästintill omöjligt. Man borde sträva efter att mäta samma saker, men öppna upp för att det kan göras på olika sätt. Jag tror det bästa vi kan göra är att börja med att etablera insamling av data och uppföljning av den biologiska mångfalden där det idag saknas, som till exempel hos oss i Sverige.
Just nu är Maria Viketoft och hennes kollegor inne i en intensiv period av datainsamling för att få en överblick av forskningsläget. Projektet väntas presentera sina resultat i slutet av 2024.
-Vi ser till att EU:s ambitioner är förankrade i verkliga förhållanden för att bevarande och förbättring av den biologiska mångfalden ska kunna identifieras, säger Maria Viketoft.
