– Vattenbruk är egentligen minst lika brett som jordbruk, säger Anders Kiessling, professor i akvakultur vid SLU i Uppsala. Han forskar kring hållbart, cirkulärt foder för odlad fisk; en huvudnyckel till att göra näringen långsiktigt hållbar.
– Konventionell fiskodling kan påverka både klimat och miljö negativt. På fel plats kan den orsaka övergödning eller kräva väldigt mycket energi, och odlad fisk får ofta sojafoder från monokulturer som hotar biodiversiteten. Men på rätt plats och med rätt foder kan akvakultur bli ett riktigt vinn-vinn-läge, säger Anders Kiessling, och nämner som exempel off shore-odlingar långt ute i näringsfattiga hav eller fiskodlingar i tropiska sötvatten, där det finns en lång tradition av att skapa kretslopp med omgivande jordbruk.
Sverige har mycket vatten av god kvalitet, men ändå är akvakulturens produktion i Sverige bara en procent av den i Norge.
– Vi har en längre tradition som fiskenation, och definitivt längre kust och väldigt många, djupa fjordar. Vi kan odla fisk utan att det konkurrerar med önskemål att använda områden för turism och rekreation till exempel, säger Øystein Evensen, professor i fiskhälsa vid Norges miljø- og biovitenskaplige universitet i Ås och också gästprofessor vid SLU.
Men storskalig produktion kan skapa problem med smittor och parasiter, och i Norge handlar det främst om laxlus. Att mekaniskt spola bort lusen kan stressa laxen så att den dör, medan bekämpande kemikalier i vattnet är ett miljöproblem. Fiskodling kan innebära att man håller hundratusentals individer på en begränsad yta, och djurvälfärdsfrågan kan bli svår att hantera.
– Visserligen omfattas fisk i svensk djurskyddslagstiftning av allmänna regler om att skyddas mot onödigt lidande; men det saknas artspecifika riktlinjer. Olika fiskarters behov och stresstålighet skiljer sig åt enormt, konstaterar Albin Gräns, docent i biologi med inriktning fiskars välfärd på SLU i Göteborg.
Transport och slakt av odlad fisk omgärdas av många djurvälfärdsaspekter som inte är okomplicerade. Samtidigt tänker Albin Gräns också på den vilda fisken.
– Det går ännu enorma mängder vildfångad fisk in i akvakulturen som foder. Självklart ska vi ha krav för hur vi håller odlad fisk, men vi måste också ta med behandlingen av den vilda fisken in i hållbarhetsekvationen.
Akvakulturens ekologiska hållbarhet har alltså många utmaningar att hantera. Och den bristande ekonomiska och sociala hållbarheten är bromsklossar för näringens utveckling i Sverige, menar Wenche Hansen, VD för branschorganisationen Matfiskodlarna.
– Vi måste få snabbare, rättssäkrare och längre tillstånd från olika myndigheter på plats. Branschen kan upplevas som ganska otrygg, där ständiga processer för att få olika tidsbegränsade tillstånd blir en never ending story som hämmar både investeringar och utveckling. Samtidigt har branschen en enorm potential att öka vår självförsörjningsgrad av mat, säger Wenche Hansen.
Hör mer i Feeding your mind avsnitt 29: Akvakulturens potential – och problem.
