Visenter och älgar har genom tiderna fördrivits och dött ut på många platser i Centraleuropa. Men de rätta ekologiska livsmiljöerna för de båda arterna att återetablera sig finns, det visar en studie som gjorts med forskare från flera europeiska länder. Det som kan försvåra djurens återkomst är vårt fragmenterade landskap med inhägnade vägar och stängslade gränser som försvårar djurens förflyttningar, samt risk för brist på acceptans från oss människor.
Stora växtätare som visent och älg har spelat en viktig roll i våra ekosystem under tusentals och miljontals år, men har fördrivits från många områden av människan i det förflutna och dött ut i många delar av Centraleuropa. Sedan några år tillbaka har båda arterna spridit sig västerut från Östeuropa, och sporadiska observationer av älg och visent har gjorts i östra Tyskland.
En ny studie ledd av forskare vid Humboldtuniversitetet i Berlin som gjorts i samarbete med forskare från Sverige (SLU), Tyskland, Polen, Tjeckien och Österrike visar nu att båda arterna skulle kunna hitta många möjliga livsmiljöer i Tyskland för att återetablera sig.
– Vi hittade flera områden som har ekologiskt lämpliga livsmiljöer för båda dessa arter, trots att Centraleuropa är så pass tätbefolkat, säger Wiebke Neumann, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som är medförfattare till studien.
För att komma fram till detta sammanställde forskargruppen den hittills största datamängden om förekomsten av visent och älg i Centraleuropa. Datamängden analyserades i livsmiljömodeller som gjorde det möjligt att kartlägga alla livsmiljöer som är lämpliga ur ekologisk synvinkel.
Fragmenteringen av landskapet i Centraleuropa är ett hinder för återetableringen av älg och visent. Inhägnade motorvägar och bilvägar, samt gränsstängsel kan bromsa djurens rörelser.
– För arter som rör sig över stora ytor kan sådana hinder försvåra ett långsikt bevarande. Det gäller vardagliga rörelser men också säsongsmässiga vandringar, säger Wiebke Neumann.
Vandringsdjur är oftast ganska trogna sina rutter och vandringen säkerställer utbyte mellan olika populationer. Till exempel kan älgtjurar vandra till särskilda områden för brunsten, vilket SLU-forskare sett i några svenska populationer i norra delen av landet.
– Sådana förflyttningar gynnar det genetiska utbytet mellan populationer och kan öka den genetiska diversiteten i en population. Högre diversitet ökar artens möjlighet att anpassa sig till kommande förändringar i livsmiljö och klimat, säger Wiebke Neumann.
I dag finns möjligheter att bygga bort hinder för vilda djurs vandring eller vardagliga förflyttningar genom att anlägga rör eller tunnlar för mindre arter, och ekodukter eller modifierade bilbroar för större arter som älg och visent. Om sådana åtgärder inte fungerar skulle återintroduktionsprojekt kunna påskynda älgens och visents återkomst.
Men det räcker inte med en lämplig livsmiljö och undanröjande av förflyttningshinder för att djuren ska komma tillbaka.
– I slutändan kommer den sociala acceptansen av arten vara avgörande för om en återkomst av älg och visent är möjlig till Centraleuropa. Det kan bli en politisk fråga. Till vilka områden kommer vi människor tillåta dem att återvända och hur kommer vi hantera de konflikter som kan uppstå i samband med till exempel skogsbruk? Det är frågor som måste hanteras, säger Wiebke Neumann.
Bluhm, H., Diserens, T.A., Engleder, T., Heising, K., Heurich, M., Janík, T., Jirků, M., Klich, D., König, H.J., Kowalczyk, R., Kuijper, D., Maślanko, W., Michler, F.U., Neumann, W., Oeser, J., Olech, W., Perzanowski, K., Ratkiewicz, M., Romportl, D., Šálek, M., Kuemmerle, T. (2023): Widespread habitat for Europe's largest herbivores, but poor connectivity limits recolonization. Diversity and Distributions, 00, 1– 15. https://doi.org/10.1111/ddi.13671