Fäbodbruket är en viktig del av den skandinaviska folkkulturen och spelade en avgörande betydelse för lantbruket på många håll i Sverige och Norge under många århundraden.
Nu har regeringen fattat beslut om att skicka in en nominering av fäbodkulturen som immateriellt kulturarv till FN-organet Unesco. Denna nominering har utarbetats under de senaste åren av svenska och norska fäbodrörelsen i samarbete med bland andra SLU Centrum för biologisk mångfald (CBM).
Tanken bakom att nominera denna brukandeform till Unescos lista över immateriella kulturarv, är att stärka och föra vidare kunskaper och traditioner till kommande generationer och att skapa bättre förståelse för det immateriella kulturarvets betydelse.
Immateriella kulturarv är traditioner som lever och överförs mellan människor — handens och kroppens kunskaper, erfarenheter och kreativa uttryckssätt. Det kan vara olika former av hantverk, ritualer, musik eller berättelser.
Lång process i två länder
Processen med att ta fram nomineringen av fäbodkulturen har skett i form av en svensk-norsk arbetsgrupp som i sin tur har haft nationella arbetsgrupper i ryggen.
- En stor mängd diskussions- och skrivarmöten har genomförts under de senaste åren i syfte att balansera de olika nationella perspektiven av vad fäbodkultur egentligen är och hur man bäst beskriver det, säger CBM:s Håkan Tunón som har varit en av huvudförfattarna i processen.
Under 2022 har Tunón haft ett projektanslag från Formas för att följa och dokumentera processen i hur fäbodrörelsen i Sverige och Norge gemensamt formulerar ett levande kulturarv. Han fortsätter:
- Jag har således suttit på två stolar i arbetet, både att dokumentera arbetet och att bistå med själva skrivandet av texterna. Det har varit en grannlaga uppgift att undertrycka mina egna åsikter och att istället jämka ihop kulturbärarnas olika perspektiv.
Gynnar biologisk mångfald
Att bevara traditioner och kunskap kopplat till fäbodkultur har också i förlängningen konsekvenser för bevarandet av biologisk mångfald, både vad gäller gener hos olika husdjur (kor, getter och får) och vad gäller floran i naturbetesmarker och skogar. Djuren som förr betade fäbodmarkerna var av lantraser, anpassade till att kunna överleva på magert bete och i relativt hårt klimat. Slåtter och bete bidrar till mångfald av arter i markerna, genom att de gynnar de konkurrenssvagare arterna, och det är därför ofta stor artmångfald på dessa kulturmarker.
Slåttermarker som hävdas (skördas på hö) får ofta en hög andel örter och brukar kallas blomsterängar. Markerna skapar också goda förutsättningar för många andra organismer som insekter och fåglar. Ett minskat fäbodbruk är således ett hot mot dessa arter.
Redan i september 2009 hölls en fäbodriksdag på temat fäbodbruket som immateriellt kulturarv. (Länk till pdf).
- Jag hoppas att en nominering kommer att skapa bättre förutsättningar för ett fortsatt och utökat fäbodbruk så att större arealer fäbodutmark blir hävdade så att både kunskapen och den hävdgynnade biologiska mångfalden kan bevaras för framtiden, framhåller Tunón.
Nomineringen och att få komma med på den internationella listan kommer att synliggöra denna viktiga kultur, och det kan skapa bättre förutsättningar för ett fortsatt fäbodbruk och bevarande av traditionell kunskap rörande hävden av marker som i sin tur kan bidra till hållbar matproduktion och en bevarad biologisk mångfald. Det stora värdet kan således vara långt bortom de internationella listorna.
